Göteborgsposten – 26 april 1873, sida 2

Fran Utlandet. I morgon akall i Paris valet försiggå af en deputerad i nationalförsamlingen. Under någon tid ha, såsom vi gång ester annan meddelat, de olika partierna täflat med hvarandra i ömsesidiga beskyllningar och i frambållanden af hvar sin kandidat; och allt som valdagen ryckt närmare, har äfven partilidelsen blifvit häftigare och valkampen bittrare. Man har delat sig i trenne grupper med trenne kandidater. Den första gruppen utgöres af de moderata, hvilka vilja understödja Thiers och de bestående förhållandena; denna grupps kandidat är den nuvarande franske utrikesministern, grefve de Remusat. Den andra grup: pen består af de radikala republikanerna, i hvilkas spets Gambetta ställt sig; deras kandidat är den forne mairen i Lyon Barodet, hvars kandidatur egentligen är en yttring af misshag mot nationalförsamlingens majoritet för dess beslut att reformera Lyons kommu: nalförvaltning. Den tredjs gruppen utgöres af legitimisterna, med hvilka bonapartisteraa förenat sig, i afsigt att kunna gemensamt slå Remusat, hvarigenom Thiers, som sjelf pousserat Råmusats kandidatur, nemligen skulle lida ett särande nederlag, hvars följder ännu icke kunna beräknas. Legitimisterna hade först uppställt en elsassare vid namn Lieppmann (andra skrifva Liebman), hvilken gjort sig bemärkt under Kommunen i Paris genom att rädda från förstöring det s. k. försoningskapellet, der messor läsas öfver Ludvig XVI:s och Marie Antoinettes själar. Men då uteigt visade sig till, att de skulle vinna äfven bonapartisterna, förenade de sig med dessa om den bekante öfverste Stofel som gruppens kandidat. Man har förvånat sig öfver, att bonapartisterna kunnat sluta sig till Stoffel som sin kandidat, alldenstund han onekligen genom offentliggörandet af sin bok efter kriget på det grundligaste skadat kejsardömets sak. Stoffel var som bekant under detta militärattache vid franska beskickningen i Berlin och hemsände derifrån grundliga berättelser om den preussiska armeorganisationen, hvilka varnade mot krigstankar. Men nu förklaras i korrespondensen från Paris orsaken till Stoffels kandidatur grunda sig på en namnförvexling, hvilken väl dock var egentligen en manöver. Vid det sammanträde af de konservativa, som hölls förliden lördag i Salle Hertz för utseende at utskottsledamöter, föreslog neml. ordf. i sjerde rummet hr Stoffel. Ja, ja, svarade åbörarne, låtom oss utso öfversten! På ordf:s anmärkning att det icke var fräga om öfverste Stoffel, utan om en hedervärd handlande med detta namn, svarade en: Bien! lefve öfversten! Och denne kom in i utskottet och är nu den af såväl bonapartbladet POrdre som legitimistbladet PUnivers förordade kandidaten. Temps ser i uppställandet af kejsar Napoleons fordne ordonnansotficer, som allt oaktadt förblifvit en erkänd anhängare af det störtade systemet, ett bevis på att bonapartisterna bibehållit den öfvervigt, som de så skickligt vetat förskaffa fig å lördagsmötet. Det skall bli af ej ringa intresse att se, hvilkendera af de trenne kandidaterna, som i morgon vinner segren i Paris: de Rmusat, Barodet eller Stoffel, ty deraf skall äfven framgå, huruvida den konservativa republiken, den röda republiken eller monarkismen har största sympatierna bland Paris valmän.