säsong. Hon är blott sjutton år gammal. Jag skulle vilja låta henne studera under den här vintern, besöka tafvelgallerierna och British Museum, gå igenom en solidare kurs i vissa kunskapsgrenar, än hon förut gjort, och särskildt idka musik. För att säga er sanningen, Darrel, tillade lord Waldemar suckande, är jag något missnöjd med flickan, ehuru Gud skall veta, att jag ej väntade mig mycket af henne. — Hon är mycket vacker, min onkel. — Hon har ett vackert ansigte, men det är ett dockansigte. Jag hade henne inne här i går och uppläste för henne det tal af mig, som förlidet år upptände hela England, och hon satt der i den der stolen och gäspade — ja, det gjorde hon verkligen ; och när jag slutat — jag hade då rest mig upp och var full af eld och ifver — och såg på henne i hopp att finna henne entusiasmerad liksom jag sjelf, hvad tror ni väl, att hon sade? Jo följande ord: Ivad det låter vackert, farfar! Men jag blef riktigt rädd, då edert ansigte blef så rödt och edra ögon gnistrade så. Jag tror, att det skulle låtit mycket bättre, om ni hade läst upp det helt lugnt. Kan pi tänka er något så barockt? Läsa upp ett sådant tal helt lugnt, då man är så godt som i eld och lågor! Ej ett ord om de stora principer, för hvilka jag talat! Flickan är vacker, men jag vill ej gifva så mycket som en knappnål för hernes intelligens! Hans herrlighet slog sin hand i bordet med sådan