dAmA — riga sammansköto af sina besparingar till biljett honom och han är nu afrest. Fångarnes uppförand skall i allmänhet vara mycket exemplariskt, allt se dan de för sin bravour vid eldsläckningen sistl. som mar fingo beröm och belöning. Helsotillståndet blan dem är nästan alltid godt. De få också föra die och arbeta i allmänhet flitigt. Det hör till sällsynt heterna, att dödsfall eger rum bland dem, och nä sådant sker, nerstoppas den aflidnes stoft i den in vid fästningen belägna kyrkogården, som är afsedd endast för dem och der några kullerstenar utmärka, hvar grafvarne finnas. På en och annan sten ser man stundom, att någon målare bland sällskapet ritat ett par initialer och för ett par år sedan läste man till och med på en sådan sten den meningen: Kamrater reste vården, Färgerna hafva väl icke varit af bästa slag, ty regnet har nu utplånat inskriften. Snöskred i Norge. Norska Dagbladet meddelar efter Tromsöposten följande sorgliga skildring: Den 16 d:s kl. 11 på aftonen genombröt den genom de senaste dagarnes töväder och ihållande regn starkt uppsvällda, ofvanför Elvedalen belägna vattenmassan den af stora snödrifvor bestående fördämningen och nu störtade det af vattenoch snömassor bestående skredet plötsligt nedåt dalen genom fiskläget Breviks tätt sammanbyggda fiskarhyddor. Fiskrarne hade till största delen gått till sä i mörk. Plötsligt hördes liksom ett aflägset tordön och straxt derpä en stark knall, som tillkännagaf den nedstörtande massans anfall På kojorna. Den första, som träffades, var till all lycka icke bebodd och bortsopades ögonblickligen, då hon låg värst utsatt för faran; flera af de öfriga skadades nu mer eller mindre allt efter deras längre eller kortare afstånd från den mäktiga, brusande lavinen. I en hydda krossades förstuqvisten, huset flyttades en half aln från stället och blef stående lutande till fall. Ingången tillstängdes af snömassorna och invånarne mäste hjelpas ut genom fönstret; andra åter fylldes så plötsligt med snö och vatten, att folket vaknade vid att finna sig halft begrafvet af de ofantliga massor, hvilka instörtade i sofrummen. Endast med yttersta möda kunde man rädda sig genom fönsterna och uppe på taken, kort sagdt, förvirringen och förskräckelsen voro fullständiga! Hela fiskläget kom i rörelse för att hjelpa och rädda. Lifsmedel sköljdes ut ur husen af vågorna och förstördes, kistor och tunnor, fiskeredskap och husgeråd rycktes bort af strömmen; 30 till 40 båtar lösrycktes och kastades i en hög på 50 alnars afständ från den plats, der de legat förtöjda samt blefvo mer och mindre förstörda. Förlusten för en och annan blir ganska kännbar, isynnerhet som årets fiske hittills fullkomligt misslyckats. Den följande dagen var man ifrigt sysselsatt med att uppsöka och berga förlorade saker, läataf också en del återfanns, dock i allmänhet mycket skadadt; deremot gick lyckligtvis intet menniskolit förloradt. I Ofjorden på öns norra sida fick deremot ett samma dag kl. mellan 5 och 6 På e. m. nedstörtande snöskred en sorgligare utgång. Två familjer, den ena bestående af man, hustru och fosterdotter, den Andra af man, hustru, 2 söner och en tjenstflicka slungades ut i hafvet tillsammans med hus och 50 kreatur; 7 menniskolif gingo förlorade, endast en af hustrurna räddades. Hon befann sig i ladugården, lå olyckshändelsen timade och fördes tillsammans ned byggnaden, kreaturen och allt det öfriga ut till jös; men då hon oaktadt en del erhållna skråmor ndå bibehöll sans nog för att kunna göra några förök till räddning, fann hon, att hon ej kommit länre .ut i hafvet, än att hon nådde till botten, hon yckades kafva sig fram till stranden, der hon fick jelp af grannarne; kläderna voro då nästan totalt litna af kroppen på henne. Endast tvenne af de runknade personerna äro hittills återfunna; af kreturen har man anträffat flera, hvilka liksom voro äårt afskurna med en knif. Man fruktar mycket ;r, att dessa olyckor ej skola bli ensamma i sitt ag. Från Köpenhamn . -— O — —