Göteborgsposten – 24 april 1873, sida 3

T. MACUCI PLAUTI MOSTELLARIA CUM PROLOGO PSEUDOPLÄAUTI AGETUR. PERSONAE FABULAR: TRANIO SERVOS GRYMIO SERVOS PIIILOLACIIES ADVYLESCENS PIIILEMATIVM MERETRIX SCAPIIA ANCILLA CALLIDAMATES ADVLESCENS DELPILIYVM MERETRIX PVERI TIIEOPROPIDES SENEX PEDISEQVIL MISARGVYRIDES DANISTA SIMO SENEX PHANISCVS ADVYORSITOR ADVORSILTOR LORARII. ATTICISSAT ARGUMENTUA. Före den egentliga föreställningen framsades en för vllfället författad latinsk prolog at PseudoPlautus, öfversatt af Pseudo-Gjertsen, försedd med kritiska noter af S. Bugge(?)4 och utgifven af ÅÅseudo-Philologus(M. J. Monrad). Stycket spelades med lif och friskhet, räckte ungefär två timmar och följdes med stort intresse af de församlade filologerna, omkring 70 till antalet. Derefter töljde testmältiden. Filologiska töreningens ordförande kand. Car. Larsen helsade hedersgasten i ett latinskt tal, hvarefter afsjöngs en latinsk säng författad af bibl. Daae. Prof. Aubert tackade naturligtvis också på latin och talade särskildt om det silologiska studiets uppblomstring vid universitetet samt om sin förre kollega prof. F. L. iba. Smörsurrogat. På grund af de nuvarande höga smörpriserna anbefaller prof. Artus i Jena följande sätt att tillreda ett billigt och välsmakande smörämne: Man tager 2 skälp. godt svinister, skär det i tärningar och lägger det i en väl skurad kittel, tillsätter 4 sönderskurna rödlökar, som förut ristats brana på glöden och låter så istret smälta. Sedan hälles det smältande istret genom ett durchslag och medan det ännu är flytande hälles deri 3 kanna söt mjölk och 4 matskedar fint koksalt och det hela omröres nu så länge tills att istret blitvit styft, hvarefter det vattenhaltiga spadet athälles. Det nu erhållna fettet bar en benaglig smörsmak och håller sig lävge. Då den i durchslaget qvarstannade rödloksmassan ätven kan användas vid tillredandet af en eller annan rätt, gär vid denna enkla smörberedning ingenting förloradt. Vrinsessan Giselas bruddrägt lärer ha bestätt at den egentliga brudkladningen, släpet och slöjan. Underkjolen var af broderad siltvertyll, omgilven af spetsvolanger och prydd med broderade silfverrosor; mellan volangerna sutto smakfulla myrenbuketter. Den öfre kjolen var liksom släpet, hvilket var 5 alnar långt, förtärdigad af tjockt, hvitt siden med de finaste broderier framställande törnosbuketter. Slojan af dyrbar blonder gnistrade af osenkunoppar broderade i silfver. På håret bar prinan en enkel myrtenkrans.