Cöteborg den 24 april 1873. Från Warberg okrifvor redaktionen: korrespondent d. 20 d:s: Genom hrr Clausen Sörvik i Göteborg försäl des i torsdags till handl. G. O. E. Nordblem och medjntressenter härstädes norska ångtartyget Hans Lossius, tillh. Lossius Succ:rs i Kristiansund, för et pris, som ännu icke offentliggöres. Fartyget, som ligger 1 Kristiania, är klassificeradt A 1 i Norska Veritas och försäkradt i Hamburg för omkr. 80,000 rdr. Det har en maskin efter Woolfska systemet om 50 hästkrafter, nybygdes är 1868, har nyligen blifvit förlangdt 20 fot-och lastar 8500 ctr. Assuransen och inventarierna ingå äfven i köpet. Fartyget besigtigas i dagarne i Kristiania och, om det öfrorensstämmer med de gifna upplysningarne och sålunda godkännes, kommer det af säljaren att levereras i Göteborg med det första. Meningen lär vara att inreda det äfven för passagerare och sätta det i gång på traden Göteborg-Köpenhamn med anlöpande af mellanstationer. Med Warbergs mekaniska verkstads öfvertagande af ett aktiebolag blef det ingenting af, då det vid sammanträdet i går visade sig, att icke tillräckligt antal aktier blifvit tecknade. Det finns dock ännu förhoppning om, att verkstaden ändå kommer i gång, då det är fråga om att ett kompaniskap af några personer skall öfrertaga affären. Vårt på alla offentliga nöjen under vintermånaderna fattiga samhälle — en och annan bal undantagen, förstås — har för tillfället icke mindre än två trollteatrar på en gång. Knappt hade hr professor Engebretsen gifvit sin första representation, innan Ådet i Bladene saa mykket omtalte Kunstnerselskab v. Barner och Theopbileöfverraskade publiken med en annons, som hade till öfverskrift : Hvarje konkurrent måste vikal jemte löfte om en vördnadsfull förestallning i brunnssalongen. De sistnämnda äro allt ett strå hvassare än hr Engebretsen, hans talande hufvud oafsedt, hvilket eicke får förblandas med halshuggning. Eller hvad skall man säga om nämnde herrars berömde Eldkungen, som spisar ett brännhet måltid och endast med ett fransk spinneri?? Nyfikenheten är i högsta grad spänd, huru spinneriet skall användas vid måltiden, men man får väl se i morgon. Lite Tarratjim lofvas äfven, i det itt fru Theophile ämnar sjunga sine mest utvalde och berömde Sange. Ett vackert drag af lifstidsfångarne på fästninsen omtalas. En benådad kamrat till dem, som önkade emigrera, saknade nödiga medel, men de öf