Göteborgsposten – 23 april 1873, sida 2

från Utlandet. Don utländska pressen sysselsätter sig mycket med påtvens helsotillstånd, om hvilket allt fortfarande stridiga berättelser utbredas. De radikala tidningarne i Rom säga, att påfvens sjukdom är obetydlig. Af andra sidans tidningar deremot berättas af en detta: Den heliga stolens kammarherre, kardinal de Angelis, har genast efter sin ankomst från sitt erkebiskopsstift Fermo låtit kalla till sig de handtverkare, hvilkas familjer ha privilegiet att anordna konklaven, och tillsagt dem att ha alla materialierna i ordning, för att de efter derom gifven befallning må kunna genast ordna 100 kamrar samt de för sammankomsterna och omröstningarne nödiga salar. Hvarjs kardinal får neml. tvenne kamrar, en för sin räkviog, den andra för sin sekreterare och kammartjenare. Man vet ännu icke, hvar konklaven skall hållas, men af kardinal erkebiskopen de Angelis anordningar kan man draga den slutsatsen, att den icke kommer att hållas i något af de apostoliska palatsen, alldenstund dessa äro redan förut försedda med alla de för konklaven nödiga materialierna. Förliden söndag har man sett flere kardinalsekreterare i det påfliga biblioteket, hvilka der hemtade de böcker och bullor, som beröra påfvovalet. Till en annan tidning skrifves från Rom: Om än utsigten till en konklav fortfarande är mycket ovies, så märker man likväl, att ultramontanoerna skicka sig till att leda det stundande påfvevalet oå mycket som möjligt i enlighet med sina intressen, Kågon tvodrägt råder emellertid i deras leder. De franska ultramontanerna, hvilka äro af alla de hetsigaste, skulle nog vilja gifva saken en såden riktning, att en af deras män besteg Petri stol. Men andra vilja ej höra talas derom, emedan de icko ha lust att medgifva en sådan öfvervigt åt ett srämmande elcment. Och dessa senare bilda majoriteten inom det hel. kollegiet, och om man i Paris än inbillar sig, att man kan göra en fransman till påfve, så skall man dock i Vaticanen med händer och fötter motarbeta en sådan tanke. Larhågor ha vttalats för att jesuiterna skola, i händelse aår ett påfveval, påskynda deuu för att leda det i sitt introsde. IIärtill anmärker en ofsficios berlingrkorresp: Vi kunna icke tro, att den romerska curian skall så förhasta sig och lägga nytt virrvarr till de gamla tvisterna. Ty det är en kanonisk föreskrift, att de tomerska kardinalerna måste en tid afvakta sina utländska koliegers ankomst. Desgetom ha de katolska stormakterna traditionele rättighetor vid påfvevalet, på hvilka de måbända skola hålla deslo mera ifrigt, som ärsaa derae råttigheter vid ett koneilium blefvo sista gåtcva åsidosatta. — — —w ——— ii ioo—