Göteborgsposten – 23 april 1873, sida 2

ren vore drägliga. Hvilka of rummen äro lediga till uthyrning? — Öfra våningen, sir, svarade miss Brown hastigt. Tillåt mig att visa er rummen, sir. Har ni stor familj? frågade hon, i det hon nyfiket granskade honom. — Nej. Då ni ser mig, ser ni allt, hvad som finnes af min familj, sade Bing med ett melankoliskt småleende Jag står ensam i verlden som — som en — en eremit. — Åh verkligen! Kom upp för trapporna, sir, bad miss Brown, Bing följde henne med hatten i hand. Miss Brown visade honom de rum, som lågo rakt uppöfver dem, hvilka i detta ögonblick innehades af miss Glint och hennes kammarjungfru. Bing frågade efter priset, maten inberäknad, och erlade genast en veckas hyra i förskott. — Rummen under dessa skola bli lediga i morgon, anmärkte miss Brown. Om ni föredrager dem, kan ni byta ut dessa, så fort hyresgästen är borta. — Jag tror, att jag kan stanna qvar, der jag är, avarade Bing. Jag är sjuklig och kommer sällan att lemna huset. Ni kan skicka upp mina måltider på de tider, hvilka för er äro bäst lämpliga, Jag vill aldrig göra en dam besvär, tillade han artigt, Miss Browns hårda, drag mildrades; och hon kastade en blick, som var nästan öm, på sin hyresgäst, hvilken hon ansåg vara någon öfveransträngd adjunkt, som skulle taga sig en veckas hvila.