Göteborgsposten – 23 april 1873, sida 1

godheten mottaga min försäkran, att edert omdöme om mig är fullkomligt felaktigt. Omständigheterna ha sammansvurit sig mot mig för att beröfva mig ett hem, men jag är fläckfri — — Naturligtvis — åh, naturligtvis, hånade värdinnan. Ni är ett mönster af renhet och dygd. Ni torde ha godheten mottaga min försäkran, att jag ej låter narra mig af er. Ni lemnar mitt hus på den dag, ni nämnde, eller och skall jag anlita lagen för att få er vräkt. Kom ihåg, att det ej får bli något dröjsmål. Om brefvet från London ej kommer, blir det i alla fall detsamma. Minns att det var ni sjelf, som bestämde dagen. Och en annan sak, miss Glint; edra manliga besökande få ej vidare komma under mitt tak, Efter denna förklaring lemnade värdinnan rummet och slog hårdt igen dörren efter sig. — Det tycks, som om alla menniskor vändt sig emot oss, miss Honor, sade Lucky, som af miss Browns högljudda stämma föranledts att komma ut från det inre rummet. Hvart skola vi härnäst begifva oss? — Till London, tror jag, svarade Honor; det vill säga, om mitt bref kommer i tid. Skulle det bli fördröjdt, vet jag ej hvad som skall blifva af oss! XVIII. Såsom man kan föreställa sig, var Darrel Moer vid mycket elakt lynne, då han gick bort från det hus, hvari