Göteborgsposten – 22 april 1873, sida 2

henne, men han gjorde det ej. Under det hon med feberektig hastighet talat till honom, hade han till stor del återvunnit sitt förlorade mod och sin sjelfbeherrskning. Han yttrade i en ton af innerlig ömhet: — Ni kan ej antaga denne person såsom eder man, Honor, och jag tror verkligen, att han ångrar sitt giftermål med er och ej vill tillåta er att göra anspråk på hans namn. IAvarföre yppade han ej i afton för mig det förhållande, som förefinnes mellan er och honom? Emedan ban föredrog att hålla det hemligt. Jag är säker om, att han aldrig drömt om eder ädla uppriktighet mot mig. Ni behöfver en vän, Honor, nu mer än någonsin förut i edert lif. Darrel Moer är i stånd till hvilken nedrighet som helst, ifall han skulle finna er vara ett hinder i sin väg. — Jag tror det — jag vet det. — Ord om kärlek kunna ej yttras er och mig emellan, förrän ni är fri fortfor sir Hugh allvarligt. Såsom sakerna nu stå, skulle sådana snart sagdt vara en förolämpning mot er. Men jag vill dock nu säga er, Honor, att jag aldrig skall taga någon annan qvinna i mina armar såsom min hustru. Jag skall tjena för er, såsom Jacob tjenade för Rachel och längre, om det skulle behöfvas. Jag skall vara eder vän — eder bror — till dess den lyckliga dag randas då jag kan bli eder man. Kom under alla förhållanden ihåg, Honor, att mitt hjerta klappar för er ensam, och att ni är mig mera dyrbar än mitt eget lif; och alltid skall jag ha den kära tanken för mig, att ni älskar mig. Men allt kan ej vara förloradt, Honor.