Göteborgsposten – 21 april 1873, sida 1

nes ansigto uttrycker dem tillräckligt, utan att några ord äro af nöden. Jag ser, att eder närvaro här är förhatlig för henne. — Menniskor få uthärda mycket här i verlden, som är förhatligt för dem, anmärkte Moer hånfullt. Sir Hugh reste sig upp ur stånd att längre kunna beherrska den vrede, som kokat inom honom, och utbrast : — Mr Darrel Moer, såsom miss Glints vän och blifvande man befaller jag er att genast lemna detta hus. Ju förr ni går, desto bättre skall det vara för er. Om ni vägrar att gå, skall jag ej ha det ringaste emot att kasta er ut genom dörren. Och tillåt mig varna er för att någonsin mera tränga in till miss Glint. Ett sådant försök skulle kunna stå er dyrt. Darrel Moers ansigte blef högrödt af vrede. Han skar tänderna och såg först ut, som om han ämnade inlåta sig på en strid; men försigtigheten blef dock rådande. Ej derföre att han var feg, men han besinnade, att om han envisades att qvarstanna i Honors rum, skulle Honor bli nödsakad att till sjelfförsvar visa för sir Hugh sin giftermålsattest. Och alldenstund han tänkte förstöra hvarje skriftligt bevis på det obetänksamma giftermålet och för hvar och en förneka, att ett sådant giftermål egt rum, var det rådligast för honom att nu i sir Hughs närvaro handla, såsom om han ej vore djupare intresserad för Honor. Han reste sig derföre upp, gjorde en djup hånfull bugning och yttrade i en missljudande ton följande ord,