besök af er utan att riskera att väcka skandal. En ren flicka bör undvika Darrel Moer, såsom hon bör undvika en giftig orm. — Ni är mycket artig! håvade Moer. — Oh Hugh — sir Hugh! utropade Honor i sin ångest. — Min älskade, svarade sir Hugh i låg ton, tror ni ej, att jag skall beskydda er? Denne man är ej ett passande sällskap för er. Jag kan ej tillåta, att ni af fruktan underkastar er hans förföljelse. Honor darrade och knäppte ihop händerna, i det hon såg än på den ene, än på den andre. — Jag förmodar, sade Darrel Moer, att det ej kan röra er, sir Hugh Tregaron, hvilka gäster miss Glint behagar välkomna hos sig? Ni kan ja fråga miss Glint, om jag är välkommen. Hon skall troligen ej svara nej. Fråga henne, om hon önskar, att jag skall lemna detta ställe. Fråga henne, om hon tror edra försåtliga anmärkningar mot mig. Sir Hugh riktade en hastig blick på Honor. Han såg, att hon var blek af oro, och att det låg ett omisskänneligt uttryck af motvilja till och med vämjelse i hennes ansigte, som var vändt mot Moer. — Min stackars lilla flicka! tänkte han. Hon är rädd för honom. Han har förföljt henne med sin uppmärksamhet, såsom jag trodde, Hans ansigte mörknade och han yttrade: — Det behöfres ej att fråga miss Glint om beskaffenheten af de känslor, hon hyser för er, mr Moer. Hen