ser och hvad man icke ser. — Hr Wagners recett. — Drottning Margot och: Hugenotterna. — Fredrik Deland är i antågande! — Biljetter, biljetter! — Hvad förmultnadt är skall ramla! — Lilla Berget Peder Madsens Gang. — anekdot. vären är kommen?, det är obestridligt, och om också ej ännu på sina kransar ängarne binda, så är dock himlen så blå, så blå, solen icke blott lyser utan äfven värmer till den grad, att vi, nolentes volentes, ge väderleksprofeterna den och den, då de mumla: det här få vi äta upp i maj, eller godt folk, jubla lagom, än kommer både regn och snö... Sörj ej den gryende Dagen förut, Njut af den flyende Hvarje minut... sjunger skalden, och vi lyssna så gerna till hans råd, supa vårluft i fulla drag, jubla i kapp med lärkorna deruppe och sticka graciöst en blåsippa i knapphålet på den vidt uppslagna bonjouren. Skulle sedan den undersköna Maj istället uppenbara sig i skepnaden af en gammal, knarrig ungkarl, med gikt i knäna och snö på hjessan, hvad mera? Då hoppas vi med Magistern i Gluntarne: -än komma gyllene tider, och trösta oss med en annan lefnadsregel, visserligen ej fullt så gyllene, ej fullt så poetisk som de ofvan anförda, snarare ein Bischen prosaisch?, men derföre ingalunda mindre sann, den nemligen, att det som begrafves i snö, kommer upp i tö, att en gång skola väl ändå drifvorna för säsongen smälta och den glada, ungdomsfriska våren lyckas fullständigt peta undan snömolnen, maj med rosor i hatten ett, tu, tre rycka spiran ur händerna på munsjör Vinter, som för resten den här gången alldeles icke varit karl för sin hatt. Vid stadstullmäktiges sammankomst i torsdags fattades ändtligen det afgörande beslutet ifråga om den storartade badoch tvättinrättningen, som kommer att här inrättas medelst anslag från Sven Renströms donationsfond. Vi begagnade uttrycket storartade, och, låtom oss tillägga det, vi gjorde det med glädje. Ty, långt ifrån att hysa så pessimistiska åsigter, som vid det ifrågavarande tillfället från några håll sökte göra sig gällande, elier att anstalten i den nu beslutade formen skulle bli för stor, att badrummen skulle komma att stå tomma, att Åinkomsterna vida skulle understiga utgiftorna o. s. v., äro vi neg optimistiska att tre, det badhuset, äfven uppfördt efter den nu bestämda mättstocken, skall befinnas otillräckligt, när smaken för badning inom vårt samhälle blifvit väckt eller, med andra ord sagdt, när badsinnet hos oss blifvit fullt utveckladt. Vi mena härmed naturligtvis icke det badsinne, som under den stekheta sommaren drifver menskligheten till badorterna eller slungar dem hufvudstupa ner i de grågula böljorna vid S:t Eriks hörn, utan det, som gör badandet hela året, att icke säga hela lifvet igenom, till ett verkligt behof, ett behof, hvars underskattande, hvars förqväfvande helt visst medför oberäkneliga följder i sanitärt hänseende. Man talar så gerna och så ofta om de gamles sätt att härda och utveckla det uppväxande slägtet genom stärkande kroppsöfningar, genom gymnastik och kämpalekar, må man då ej heller glömma, att äfven dessa gamle lade en minst sagdt lika stor vigt jost vid badets inverkan på menniskokroppen, vid dess ofantliga betydelse i fråga om menniskans fysiska och dermed äfven hennes psykiska utveckling. Låt arbetaren ega ständigt tillfälle, att, för en måttlig afgift, efter dagens svett och vedermöda kunna aftvå sig allt det stoft, som vidlåder honom, som tilltäpper hans porer, som gör honom tung, dåsig och liknöjd, och han skall sannerligen icke så gerna som nu längta till krogens qvafva och spritbemängda atmosfer, låt den tjusande baldrottningen någon gång — icke alltför sällan — ymellem Slagene befria sina liljelommar från danssalongernas ohelsosamma dammslöja, låt henne icke vppskjuta den helsosamma tvagningsproceduren ända till sommarens glada badsejour i Marstrand, Warberg eller Strömstad, och rosorna på hennes kinder skola ej tvina bort och dö redan efter första eller andra balsäsongen .... Ämnet är så rikt, att det kunde fylla volymer, hvilket det ock, som man vet, för längesedan gjort, vi inskränka oss derföre nu endast till att uttrycka den glada förhoppningen, att Renströmska badoch tvättinrättningen i Göteborg skall i allo komma att uppfylla det med densamma afsedda, vi tveka ej att utsäga det, höga och inom alla lager af samhället väleignelsebringande ändamålet! Recett-tagaren i onsdags kunde glädja sig åt att se Nya Teaterns vackra salong fylld från golf till tak, och ej blott derigenom utan lika mycket genom de lifliga bisallsyttringarne och inropningarne visade det sig, att vår teaterbesökande allmänhet icke är antiWagneriansk alls — åtminstone då det gäller dramatiken. Det stycke, som uppfördes, är en gammal bekant för våra teaterhabituser: Drottning Margot och Hugenotterna hägrar ännu som ett barndomsminne från Torsslowska och Anderssonska teaterperioderna. Stycket, som efter Alex. Dumas och Maquets franska original La reine Margot fritt bearbetats af tysken Friedrich Adami, har till svenskan öfverflyttats af ingen mer och ingen mindre än Olof Ulrik Torssleaw samt unpfördes