Göteborgsposten – 15 april 1873, sida 2

Collge Louis-le-Grand, skref han litterära artiklar i ÅJournal des Dbata och den Öfversigt öfver franska litteraturens utveckling och framsteg i 16:de seklet (1828), hviiken delade med hans vän Philarete Chasles arbete öfver samma ämne det af franska akademien utsatta priset för vältalighet. Redan 1827 hade han besökt Italien. 1830 företog han en resa till Tyskland och uppehöll sig i tre månader i Berlin, der han trädde i förbindelse med Hegel och Gans. Några dagar före julirevolutienen kom han tillbaka till Paris. Han representerade nu vid den litterära fakulteten en tid Guizot och erhöll 1833 i Layas ställe lärostolen i fransk poesi. I besittning af en mångsidig bildning, spirituel, med en glänsande stil och lika skicklig i att uttrycka sig såväl muntligen som skriftligen, var han som en man af talang i stånd att både hålla föredrag i Sorbonne och deltaga i dagens politiska förhandlingar. Han lemnade nu äfven politiska bidrag till Journal des Dåbats och blef en af de mest sprirituella polemici vid redaktionen af denna tidning, der julirevolutionen gifvit honom fritt spelrum, hvilket han begagnade till kamp mot ministören Polignac. Oppositionen och den ministeriela pressen lågo då i häftig strid. Saint-Marc-Girardin riktade med aldrig sinande qvickhet sina epigrammatiska pilar emot sina motståndare. 1834 valdes han till deputerad i departem. Haute-Vienne. Hans parlamentariska bana varade till 1848, men var utan glans. 1837 blet han utnämnd till statsråd och 1840 medlem af franska akademien. Vid utbrottet af februarirevolutionen 1848 ville hofvet gifva honom undervisningsministerns portfölj i den sista ministerkombinationen. 1 litteraturen såväl som politiken moderat liberal, bibehöll han äfven senare under Ludvig Napoleon sin dubbla ställning som publicist ech professor, ansedd och aktad i båda dessa egenskaper. Efter kejsardömets fall blef han framstående medlem af nationalförsamlingen, hvars center han, understödjande Thiers, en tid ledde, tills den sprängdes i tvenne hälfter och han undanträngdes, på slutet sjelf tillhörande högra centern. TT TTK -s RN RTV RR ORC Ce