Göteborgsposten – 15 april 1873, sida 2

ren af utmed jernvägslinien mellan Stenstorps station och Örup belägna Munkamöllan, Mäns Nilsson Clarberg, hade för något öfver en månad sedan i sin tjenst antagit en mjölnardräng från Tomelilla. Söndagen den 30 sistl. mars hade husboaden uppgjort liqvid med drängen, som då skulle afflytta. Prängen aflägsnade sig, men återkom på aftonen och tillbringade natten mellan nämnda söndag och påföljande måndag i Clarbergs hem. På måndags morgonen hade drängen, som var berusad, begifvit sig upp till Clarberg, som då befann sig i den så kallade skalqvarnen, och skulle drängen der, enligt hans egen uppgift, afhemta en qvarglömd knif, med hvilken han öfverföll sin förre husbonde, som tilldelades trenne bugg, rigtade mot hufvudet, men hvilka förfelade sin verkan, emedan den öfverfallnes hufvudbonad till större delen afvärjde huggen. Nu uppstod en tvekamp, som slutades dermed, att mjölnardrängen nedstörtade eller måhända utkastades genom den öppna qvarndörren och i fallet illa slog sitt hufvud mot en på marken stående jernstång. Drängen fattade dervid tag i en sten, som han slungade upp mot mjölnaren, som å sin sida skyndade ned och med en käpp tilldelade drängen ett slag öfver nacken. Drängen var emellertid icke värre deran, än att han kunde utan annans tillhjelp resa sig, aftorka blodet och för tillstädeskommande personer omtala förloppet, hvarefter han begaf sig till Tomelilla, der han insjuknade i stark feber och afled påföljande söndags afton. — Vid af kronobetjeningen d. 8 d:s anstäldt förhör i Munkamöllan med Clarberg skall denne hafva påstått, att han icke från qvarnen utkastat mjölnardrängen, utan hade denne under brottningen tagit en öfverhalning, sedan Clarberg lyckats lösslita sig från honom. Den aflidne skall deremot hafva påstått, att han icke fallit ned på jernstången, utan att Clarbergåtillgripit denna och med detta vapen öfverfallit honom. Clarberg vistas tills vidare på fri fot. Mord. Tidn. Kalmar omtalar följande blodsdåd: D. 4 april kl. 6 eller T på aftonen inkommo gästgifvaren Carl Johannesson från Emmaboda, smeden Carl Petersson från Brinkabo och torparen P. N. Israelsson från Emmabo uti färgaren O. Jonssons i Emmabo handelslokal. Johannesson förebrådde då Petersson att han plägade olofligt umgänge med en illa beryktad qvinnsperson. Häröfver uppretad rusade Petersson fram emet Johannesson, men Israelsson gick emellan för att afstyra eller förhindra den våldsbragd, Petersson syntes hafva för afsigt att utöfva. Detta lyckades likväl icke, ty Petersson rigtade, förbi Israelsson, som dervid sårades i venstra handen, med öppen knif ett hugg mot Johannesson med den påföljd, att Johannesson, som träffats i halsen, genast föll till golfvet och inom några få minuter afled, hvarefter Petersson springande skyndade från stället. Petersson, som vid förhör uppgifvit, att han vid tillfället var så berusad, att han ej kan erinra sig tilldragelsen, är nu häktad och till länscellfängelset insänd för undergående af ransakning.