öfrigt husgeråd redan blifvit försåldt. Härtill vill jag foga några detaljuppgifter, hemtade ur god källa. Af framlidne konungens möbler och husgeråd har först kronprinsessan af Danmark låtit undantaga åtskilligt, som skall öfverflyttas till Köpenhamn. Dernäst har kungliga familjen, och isynnerhet H. M:t konungen, inköpt en mängd artiklar, deribland åtskilligt bordsilfver. Den i framlidne konungens ena skrifrum, hvilket äfven begagnades till atelier, i ett särskildt skåp förvarade guldservisen, som konung Carl XIV begagnade under sina resor, har kronprinsessan skänkt till sin äldste kusin kronprinsen Oscar. Hela den öfriga mobiliern, förvarad vid, eller flyttad från k. slottet till Ulriksdal, försåldes under hand på ett par dagar den sista veckan i förliden månad; men genom en missupptattning af den lemnade föreskriften, skedde försäljningen på ett sådant sätt, att allt afyttrades till halfva värdet, mycket ändå lägre. Den som med dessa artiklar hade befattning var en gammal hedersman, baron F., som erhållit tillsägelse af boutredningsmännen, att i afseende på försäljningen och prisbestämmelserna rådgöra med den i dylikt erfarne konsthandlaren Bukowsky; men baron F,, som trodde sig kunna sköta affären på egen hand, antog att de å effekterna satta bouppteckningsvärdena utgjorde försäljningsprisen. De som nu fingo kunskap om att försäljningen ekulle börja skyndade ut, köpte så mycket de medhunno uppteckna och märka, och följden deraf blef, att de påpassligaste och med goda kassor försedda gjorde stora uppköp och briljanta affärer. Baron F. var förtjust öfver, att han på så kort tid (ett par dagar) lyckats realisera nästan hela mobilieren. Hotellvärden Cadier, som behöfver en stor mängd möbler och effekter för sitt nya hotell vid Blasieholmshamnen, gjorde sannolikt de flesta inköpen och erhöll de värderikasto sakerna. En rikt förgyld och skulpterad möbel, som framlidne konungen i fjor vår köpt i frih. Kout Bondes sterbhus, hvilken länge varit i Bondeslägten och anses hafva tillhört drottning Lovisa Ulrika, förvärfvades nu af hr Cadier för 1500 rdr, hvilken summa en amatör gerna skulle erlagt för att blifva egare endast till ejelfva klädseln, hvilken består af dyrbart silkesbroderi, som redan är ett sekel gammalt, men ännu eger de friskaste färger. Äfven andra möbler, som ega konstvärde, inköptes af samme hr Cadier jemte en mängd andra effekter, som utgjort prydnader i de kungliga gemaken. Hans hela inköp lärer tagit 5 6 rustvagnar i anspråk, oberäknadt att åtskilliga dyrbara Jjuskronor måste af bärkarlar bortföras. Åtskilliga andra påpassliga personer gjorde äfven betydande inköp af möbler, som kostat flerdubbelt mot hvad de nu såldes för. Rikt skulpterade bord af dyrbara träslag såldes till 50 å 75 rdr, stora förgyllda ljuskronor för 50 ända ner till 25 rdr, och fullkomligt oskadade mattor af dyrbar väfnad, hvilka begagnats i de medelstora rummen, afyttrades till 50 å 40 rdr, några derunder. Det kan lätt inses, att, när denna förhastade och för köparne gynnsamma försäljning blef bekant, uppväckte den allmän ovilja, i hvilken afunden intog ett stort rum. Oviljan nådde höjdpunkten, då man fick veta, att hr Cadier inköpt ett relikskrin, som obestridligen tillhörde gruppen af konstsaker och hvilket således bort gå på auktion. Han blef bjuden för skrinet 500 rdr, och han hade troligen kunnat betinga sig en ändå högre summa. Men för att med ens befria sig från alla envisa spekulanter och göra ett slut på det klander, som mot honom riktats, derföre att han gått alla andra köpare i förväg, skänkte han relikskrinet till riksmuseum, der det nu förvaras som statens egendom. De konstoch industriartiklar, som å auktion skola försäljas, uppgå till flera hundra nummer, och många af dessa hade bort blifva statens egendom för att införlifvas med de konstoch industrisaker, som framlidne konungen testamenterat till staten. Men eget är, att, ehuru ingen tvekan hyses i det afseendet att inköp för statens räkning borde skett af ganska mycket bland förstnämnda artiklar, så har regeringen derom ej kunnat gå i författoing, utan att först för detta ändamål begära anslag at riksdagen, hvilket åter icke låtit sig göra, emedan riksdagen icke kunnat uppgifva den erforderliga summan, då för bestämmande af den ingen vägledning förefinnes. Således kommer hela samlingen att å auktion försäljas, utan att någon dervid för statens räkning kan göra inköp. Man kan med visshet förutse, att många artiklar af nationelt intresse skola inköpas af utländska konsthandlare eller konstälskare. En svag förhoppning finnes, att den del al framlidne konungens dyrbara boksamling, som behöfs för att komplettera K. biblioteket, skall kunna från förskingring räddas, derest en sådan proposition till riksdagen aflåtes, hvarom den nitiske k. bibliotekarien Klemming gjort underdånig framställning. Anslaget, som erfordras, uppgår endast till omkr. 30,000 rdr. Beviljas icke detta anslag, så kommer hela biblioteket antingen att afföras till Köpenhamn eller att här försäljas å auktion. Om åter staten träder emellan och hela biblioteket inköpes, så kan det, som ej för statsbiblioteket erfordras, blifva försåldt på auktion, och med hr Klemmings kända förmåga i den vägen, bör statens uppoffring i verkligheten blifva ringa, men den ovärderliga fördelen vinnas.