Göteborgsposten – 10 april 1873, sida 2

och dock är den ej mindre gällande. Nu är det alldeles detsamma, som om ingen ceremoni i något kapell egt rum, — Icke alldeles detsamma, invände betjenten, alldenstund miss Glint har bevis på giftermålet. — Bevis! Hvad då för bevis? Kammarjungfruns ord? Hvad kan det gälla? Bah! — Hon har mer än det, sade Bing. Sedan ni i sällskap med mr Carrington aflägsnat er, stannade jag qvar i kapellet i hopp att få ett tillfälle att bemäktiga mig det blad, ni nyss brände upp. Men jag fick ej något sådant tillfälle. Jag var just i begrepp att aflägsna mig, och presten och klockaren skulle äfven gå, då miss Glints kammarjungfru hastigt kom in och begärde af presten att få en vigselattest — — Åh tusan! — Ja, sir. Flickan sade, att, då presten skulle resa till Afrika och det kunde hände, att kapellets böcker brände upp eller på annat sätt blefve förstörda, hennes matmor behöfde en afskrift af anteckningen i kyrkoboken om vigseln. Presten lemnade henne en sådan. Han tecknade under såsom tjenstförrättande prest vid eder vigsel, och klockaren, flickan och bänköppnerskan tecknade under såsom vittnen. De ropade mig till sig, för att jag äfven skulle teckna mitt namn under, och jag kunde ej vägra det. Jag försökte att få omtola detta för er utanför Röda Huset i går, men ni ville ej höra mig. Miss Glint har således kommit i besittning af ett dokument, som binder er vid henne, fastän presten har rest till Afrika och der officiela anteckningen om giftermålet blifvit förstörd.