Göteborgsposten – 10 april 1873, sida 2

Darrel Moer uppgaf en vild ed. — Flickan måste ha blifvit misstänksam, sade han. Kanhända att hon ämnar infinna sig hos min onkel med vigselattesten och väcka hans vrede mot mig. Den oskyldiga flicka, jag trodde henne vara, har blifvit en farlig qvinna. Jag tänker gifta mig med miss Floyd, min onkels arftagerska. Honor torde misstänka min afsigt och vid lämpligt tillfälle ämna låta arrestera mig för tvogifte. Bing, denna giftermålsattest måste till hvad pris som helst åtkommas. — Ja, sir, medgaf betjenten, men ni får taga den sjelf. Jag kan ej begifva mig in i Röda Huset, under det ni deremot är en välkommen gäst der. Jag tycker ej om att göra inbrott annat än i rent nödfall. Ni behöfver blott säga några ord till miss Glint, förklara henne att ni älskar henne, att hon skall sjelf öfverlemna papperet åt er. — Jag skall försöka list först och våld sedermera förklarade Moer. Jag kan ej få sömn i mina ögon så länge denna fara hotar mig. Honor skall sannolikt vara här i morgon och begära att få tala vid lord Waldemar eller miss Floyd. Ni måste vara på vakt vid stationen och låta mig per telegraf veta, om hon synes till. Hvad mig sjelf beträffar, så reser jag till Lancashire på mor gonen. Min onkel och miss Floyd skola undra deröfver. förmodar jag. Jag skall föregifva att Carrington ligger på sitt yttersta. Detta beslut sattes i verkställighet. Nästa morgon afreste Darrel Moer till Lancashire efter att för sin onkel