Göteborgsposten – 10 april 1873, sida 1

nio, men begaf sig till lord Waldemar i biblioteket och dvarstannade hos honom till klockan tio. Innan han lemnado huset, gjorde han som hastigast en påhelsning i salongen och begaf sig derefter hem. Klockan omkring half elfva skildes man åt, och Darrel Moer gick upp på sitt eget rum. Vid inträdet uppgaf han ett lätt rop af förvåning. En länstol var framflyttad till kaminen, och der satt mr Moers betjent Bing läsande en tidning. — Ni här! utropade Moer och tillslöt dörren. När lemnade ni Lancashire? — I dag på morgonen, svarade Bing, i det han trögt reste sig upp. Jag är fasligt trött, sir. Har ej sofvit en blund sista natten. Har utsatt mig för faran af att bli gripen och kastad i fängelse blott af tillgifvenhet för er, sir. Jag hoppas jag skall blifva hågkommen på det sätt, jag bäst tycker om, ehuru jag visst icke har skäl att beklaga mig öfver er frikostighet, sir. Månget kinkigt uppdrag har jag uträttat åt er, mr Moer — — Och mången vacker penningsumma har ni fått för det, afbröt Moer otåligt. Jag tviflar ej på, att edert tillgodohafvande i banken är större än mitt, och att jag skall kunna låna penningar af er mot en öfverdrifvet hög ränta. Huru lyckades den der affären i Bolton för er? Betjenten svarade med att ur sin bröstficka draga upp en stor läderplånbok. Han öppnade den och framtog ett papper, som han lemnade åt sin husbonde. Moer grep. det med ifver och fann, att det var samma blad ur kyrkoregistret, som innehöll anteckningen om hans giftermå,