Göteborgsposten – 7 april 1873, sida 2

Atlantio lemnade Liverpool med alla utsigter till en lycklig rena. Vädret var vackert, då ångaren lemnade Mersey d. 20 mars, men himlen började hölja sig i moln. Ångaren anlände till Queenstown kort efter kl. 8 följande morgon och begaf sig, sedan de sista passagerarne och depescherna emottagits, med 1038 personer på väg till Newyork kl. 111, allt väl ombord. Från Queenstown afsände kaptenen, maskinister och proviantmästare bref hem till redarne, hvilka bref alla voro tillfredsställande. Sedan resan pågått i elfva dagar under srått väder, började man i måndags sakna kol och ändrade kurs för att styra in till Halifax och intaga nytt förråd. Fram på aftonen gick kaptenen ner i sin hytt för att hvila ett par timmar, qvarlemnande förste styrmannen på däck, under det att det stora flertalet af passagerarne befann sig i sina kojer. Plötsligt, kl. 2 på natten, törnade fartyget på Meagherklippan, nära Prospect, vester om Sambro fyr, och stötte flera gånger. Kaptenen och den öfriga delen af besättningen, som gått till hvila, rusade genast upp på däck. Man sökte att klargöra båtarno med yxor, men blott en båt hade blifvit utstucken, då fartyget gick öfver och sjönk, dragande med sig båten och alla, som voro i den. Största delen af passagerarne befann sig i sina kojer och drunknade der, hvarför man kan hoppas, att man undslapp några af de förfärligaste tilldragelserna vid ett dylikt skeppsbrott. IIade dessa tusen varalser — män, qvinnor och barn — fått tid att komma upp på däck, så skulle de gräsligaste tilldragelser ha timat. En del af riggen förblef dock öfver vattnet, och i denna sökte alla, som det kunde, att berga sig. Tredje styrmannen och tvenne qvartermästare lösgjorde fallen och simmade med dem till. den närbelägna klippan, hvarigenom de lyckades få en lina i land. Några räddades på detta sätt, men det uppstigande tidvattnet gjorde deras belägenhet der farlig, och då dagen inbröt, kommo fiskare ut med sina båtar och bergade dem, så fort det upprörda hafvet tillät, likasom äfven andra ifrån riggen. Dessa räddningsförsök pågingo till middagen i tisdags, då alla, som icke redan drunknat, blifvit bergade, med undantag af förste styrmannen, som ännu befann sig i riggen och ej kunde räddas, emedan båtarne icke längre kunde hålla sjön. Enligt de sista underrättelserna blefvo på detta sätt inalles 415 personer räddade, bland dem 60 man af besättningen och 15 första klassens passagerare. Inalles 560 personer omkommo, bland hvilka ej mindre än 350 qvinnor och barn. Orsaken till olyckan var, att förste styrmannen misstog sig om fyrarne och trodde Sambro fyr vara Devil fyr, så att han kom för långt vesterut. Kaptenen, som heter Williams, förde Atlantic blott andra resan, men han har förut länge i White Star-bolagets tjenst gått som andre och förste styrman på denna linie. Sjeltva Atlanties förlust beräknas till 150,000 p. sterl. och lasten till 50,000 pund. De engelska tidningarne känna sig djupt upprörda öfver dessa förnyade tragiska händelser på hafvet och kräfva en sträng undersökning, klandrande skarpt, att fartyget ej försetts med tillräckligt kolförråd, och att man till förste styrman hade en person, som ej var tillräckligt duglig för platsen. Bland namnen på passagerarne finna vi följande svenska: G. Andersson, Ida Andersson, Brita Andersson, Johannes Andersson, Edvin Andersson, G. Andersson, S. B. Bengtsson, Magnus Mollo, Mathilda S. Carlson, John P. Petersson, Severin Mattsson, L. A. Linqvist, Ola Gustafsson, Jonas Gustafsson, Sofia Johnsson, P. Nilsson, Bengta Gustafsson, Nils Nilsson, C. Christiansson, Peter Jonsson, Anders Bengtsson, Bengta Persdotter, anna Jönsdotter,, Nils Olsson, Olof Eskilsson, Sven Bengtsson, Olof Nilsson, Per Haraldsson, Rasmus Håkansson, Johan Andersson, Johan Nilsson, Nils Persson, Gustaf Perssor, Bengt Rasmusson, Sven Bengtsson, Olof Nilsson, Per Johansson, M. Henriksson, Nils Olsson, Anders Olsson. En del andra namn äro så förvrängda, att vi icke kunna med bestämdhet se, om de äro svenska eller ej.