tonstruktion af väfstolar, de tre sistnämnda ör en tid af 3 år hvardera. Ett lifligt meningsutbyte föregår f. n., ramkalladt af Sjömannaföreningarne, rörande sskaskandet af däckslasten å fartyg, både från Botniska viken och från Canada. Det är allleles gifvet, att ett fartyg, som å däcket för rälast, hvilken förtynges af hafsvattnet, blir hög grad odugligt för sjön: det styr illa ch seglar dåligt samt blir så rankigt, att det j kan föra det erforderliga antalet segel; många haverier både i trängre farvatten och rum sjö ha ensamt sin orsak i däckslasten. Vidare bevisar man genom vidlyftiga beräkningar, att fartygen ingenting vinna på att föra däckslast, då t. ex. ett fartyg utan däckslast från Botniska viken antages vinna en veckas tid på sin resa och slipper med en mindre tillskottspremie på grund af sådane fartygs större sjöduglighet och derigenom uppstående färre haverier. Det beräknas äfven, att däckslasten förlorar så mycket i värde på resan, att egaren kunde utan förlust lägga 4 sb. mera i frakt på hvarje standard om lasten kunde framkomma i torrt tillstånd. Härpå skulle affärsmannen i regeln förtjena så mycket, att han kunde befrakta 11 fartyg istället för 10 och sålunda i beräknad tid kunna få fram lika stor qvantitet trälast i 11 fartyg utan däckslast som nu i 10 fartyg med d:o. Man föreslår derföre, att sjömannaföreningarne skola arbeta på att få bragt till stånd en internationel förening i och för afskaffandet af däckslast på alla i trävaruskeppningen dettagande fartyg. I afton uppföres Wessels odödliga comiske Sörgespel Hjerlighed uden Strömper vid en festföreställning på Kristiania stora teater med prolog och bekransning af Wessels bröstbild. Det är idag nemligen 100:e årsdagen af styckets första uppförande på k. teatern i Köpenhamn. Direktören för teatern i Möllergade, hr Hafgren, gör fortfarande, sedan Nyårsfarcen af Thoresen gått öfver scenen 51 gånger, eller flera gånger än någonsin tillförene något annat stycke, lycka med norska dramatiska arbeten. Nu uppför han hvarje afton för fullt hus: Haakon Borkenskjeg, folkkomedi i 4 akter med sångoch balett-nummer, feerier, glänsande drägter och dekorationer samt författad af storthingsmedlemmen Schjultze, utgifvare af Glommens Tidende, förf. af reseskizzer från nordligaste Norge m. m. Stycket har till grund en norsk saga om en kungadetter, som var så stolt och så spotsk af sig, alt ingen friare var god nog för henne. Hon gjorde narr af alla och gat dem afsked den ene efter den andre; då hon emellertid var vacker som en dag, kommo ständigt uya friare till kungsgården. Slutligen kom också en kungason, som hette Haakon Borkenskjeg. Om natten lät hon sin hofnarr skära öronen af den ene af hans hästar och rispa upp munnen ända till öronen på den andre. Då nu Haakon hade blifvit förnärmad af henne och ville resa sin väg, stod prinsessan i dörren och ropade: Nej, aldrig såg jag maken! Den skarpa nordanvinden som blåser har klippt öronen af den ene hästen din och den andre har stått och gäspat sönder munnen ända app till öronen, och så skrattade hon högt och lät honom fara sina färde. Men Haakon förödmjukar henne; genom en kedja af pröfningar gör han henne värdig till att intaga sin medfödda höga ställning och vinna sin mans kärlek. Betraktad som folkkor edi försvarar etycket väl em plats på reper -oiren. Under inösning på samma teater är ett litet nytt lustspel: X. för U. eller en scen på en jernvägsstation. I våra tidningar annonseras efter 50 grularbetare jemte deras familjer, hvilka kunna få anställning å ett jernverk vid S:t Lawrencefloden i Canada.