—— p— ä — —— Skridskobanan är för öfrigt till den grad omtyckt af allmänheteten att personer, män och qvinnor, hvilka dagen om äro sysselsatta butikerna och modemagasinerna ända till kl. åtta, nio på aftnarne, derefter under stjernklara och månbelyste aftnar i skaror bege sig dit ner och hålla munterheten uppe till bortÅt minatt; ännu mera, redan kl. 7 i daggryningen kan man få se embetsmän och allvarsamma grossörer begynna sin dag med denna helsosamma motion. Förhöret om sammanstötningen på Kongsvingerbanan mellan det svenska och norska ltåget d. 4 sistl. mars är nu i sin helhet öfverlemnadt åt offentligheten, och alla landets tidningar göra sina kommentarier deröfver. Jag vill inskränka mig till att meddela de faktiska orsakerna till olyckan: stationsinspektoren i Kongsvinger för trafiken derifrån till Charlottenberg, har af jernbanestyrelsen bemyndigats till att förändra mötesstationen för tågen när något af dessa komma för sent; den sedvanliga mötesplatsen är Aabogens station. Den 4 mars hade emellertid det svenska tåget från Stockholm försenats 34 minuter; stationsinspektoren uppdrog derföre åt sin 18-åriga dotter, hvilken tjenstgör som telegrafist vid Kongsvingers station, att tillkännagifva för Aabogens och Eidskogens stationer, att tågen denna gång skulle korsa hvarandra vid Eidskogen. I samma ögonblick, som fadern gaf sin dotter denna order, satt hon just och höll på med att expediera svaret på en enskild fråga, som ofta göres för att tillfredsställa otåliga passagerares önskningar, oaktadt detsamma, strängt taget, är förbjudet, en så här lydande fråga: Skola tågen mötas här: Denna fråga antog hon vara ingången från Eidskogens station och anslog derföre denna stations signatur med svaret: Ja! Men olyckligtvis visade det sig sedermera, att det var Aabogens station, hvarmed hon då korresponderade. I samma ögonblick mottog hon sin faders för Eidskogen afsedda order; men då hon, som sagdt, var i den tron, att det just var Eidskogens station, som hon hade öppen, anslog hon icke Eidskogens signal, utan telegraferade mötesordern till den station, hon hade framför sig, nemligen Aabogen, och trodde så, att allting var i fullkomlig ordning. Derefter signalerade hon Aabogen, hvarifrån naturligtvis ingick svaret: Vi ha emottagit det. Men nu uppstod en liflig korrespondens på linierna från flera håll, och då hon omsider fick öppet till Eidskogen, för att rätta misstaget, var det för sent. Felet skulle af sig sjelft blifvit rättadt på Aabogens station, ifall den der anställda, endast 13 år gamla, qvinliga telegrafisten, genast då Kristianiatåget afgick derifrån, hade, enligt reglementets uttryckliga föreskrift. anmält detta tåg för Eidskogens etation, men hon dröjde dermed i 4 eller 5 minuter, utan att afbryta den telegrafering, som andra stationer just då förehade på linierna. Dessa vore de kritiska minuterna, ty då hon efter deras förlopp anmälde tåget för Eidskogen, svarades derifrån: Just nu afgick Stockholmståget, vi ha ej mottagit någon order, huru skall det nu gå? Stationsinspektoren vid Eidskogen sprang visserligen ögonblickligen ut med en röd lykta för att signalera stopp, men då var tåget redan 1500 till 2000 alnar från stället; luften var disig och den lösa snön på banan hvirflade omkring tåget. Hvart och ett af de båda tågen gick med en fart af 3 norska mili timmen, då de på omkr. 200 alnars afstånd fingo sigte på hvarandra. Skadan uppskattas till omkr. 160,000 rdr sv. för lokomotiv och vagnar samt till omkr. 80,000 rdr sv. för under postverkets vård expedierade värdepapper. Af de 25 personer, hvilka under loppet af förra året undsingo patenträttigheter för Norge, äro följande svenska: kapt. C. Wen nerström å bergborrningsmaskiner (10 år) Torps gjuteri-aktisbolag å en takspånsmaskin (5 år); Th. E. Peterson å en komposition till fö rekommande af pannsten; ingeniör C. Östlund i Stockholm å en apparat för kokning mec gas samt mill Lovisa Nylander å en särskile