Göteborgsposten – 5 april 1873, sida 2

101St upptäckts d. 29 SlStI. mars, da Douanssons hustru infunnit sig i bageriet och af mannen emottagit ett parti bröd. Vid polissorhöret har Johansson uppgifvit, att han sedan början af sistl. januari månad hvarje lördag efter slutadt arbete i bageriet olofligen tillegnat sig bröd till ett värde af 50 öre hvarje gång, hvilket han medtagit till sitt hem och der användt för eget behof. Afven under förra året hade han några gånger tagit bröd till sammanlagdt värde af ett par rdr. Maälets vidare behandling öfverlemnades till rådhusrätten. En ung stortjus. Vid detektiva polisen hade arbetskarlen Anders Nilsson, boende i huset n:r 149 af Majornas 1:sta rote, anmält, att han d. 27 sistl. mars och under närmaste veckorna derförut, från sin bostad blifvit bestulen på en mängd klädespersedlar, nemligen: tvenne västar, deraf den ena af siden, wveane fruntimmersklädningar, en kjol, en rock, två ylledukar, två silkesdukar, tvenne sjalar, en bordduk, ett täcke, ett stycke väf samt handdukar, näsdukar, servietter m. m. För dessa stölder anhölls kort derefter målsegarens egen son August Nilsson, född i oktober 1860, hvilken vid polistörhöret erkänt, att han under de sista två månaderna vid åtskilliga tillfällen tillgripit de ifrågavarande sakerna, som han pantsatt hos flere pantlå are. De dervid bekomna penuingarne hade han dels användt för eget behof och dels till inköp af kaffe och socker, som han gifvit sin moder, hvilken äfven af honom bekommit minåre penningebelopp, utan att hon dock fått vetskap om huru han ätkommit samma. Arbetskarlen Anders Nilsson och hans hustru ha förklarat, att de icke egt den ringaste misstanke om, att deras Vanartige son föröfvat ifrågavarande stölder eller haft anledning misstänka att han på oärligt, sätt förvärtvat de penningar, för hvilka han inköpt de till modern lemnade matvarorna. . I anledning af hvad som sålunda förekommit och tillföljd af tjufvens minderårighet fick målet bero vid en varning af poliskammaren. Djerf bätstöld. Skepparen Jacob Andersson, förande jakten Amalia, från Hjertums socken i Bohus län, anmälte i onsdags hos detektiva polisen, att under det han samma dag uppehöll sig i lastrummet till jakten, hvilken då låg förtöjd i Pustervikskanalen, blifvit af en sin besättningkarl underrättad om, att den till jakten hörande roddbåten, som varit fastgjord vid jakten, bortstulits. De hade derför båda skyndat i Jand och i kanalen vid Pusterviksbron varseblifvit två obekanta manspersoner roende den stulna båten. Lyckligen påtraflade de straxt en poliskonstapel, till hvilken de öfverlemnade de båda tjufvarne, som befunnos vara för första resan stöld straffade arbetskarlen Hans Berndtsson Hjort och för snatteri straffade arbetskarlen Johan Aug. Hansson. För båtens bortförande hade de sjeltva medtagit åror, enär de till densamma hörande åror förvarats ombord å jakten. Vid polisförhöret ha de tilltalade sammanstammande uppgitvit, att de, som nämnda dag på aftonen blifvit af en båtkarl, som de ej kände, anmodade att genom Pustervikskanalen staka en pråm, under arbetet dermed tappat pråmstaken, och derför af en person som stått ombord å jakten ÅAmalia begärt att få låna roddbåten samt efter erhållet tillstånd dertill lösgjort och tagit densamma. Årorna hade de lånat från en annan i närheten liggande båt. Den vidare ransakningen remitterades till rådbusrätten, och blefvo begge de tilltalade införpassade till cellfängelset. Knifskärning. I torsdags fortsattes i poliskammaren ransakningen med den i förra lördagsnumret af denna tidning omnämnde arbetskarlen Johan Hansson från Hospitalsbergen, hvilken en afton i förra månaden inne å gården till huset n:r 11 litt. N. i Nyfikeliden i rusigt tillstånd öfverfallit och med knif illa skurit gjuteriarbetaren Carl Gustafsson Kavallius ett djupt sår öfver venstra ögat, hvaraf denne allt fortfarande lider stort men. Äfven vid detta förhör nekade IIansson för att ha välafört sig på Kavallius, utan påstod fortfarande, att det varit arbetskarlen Carl Andersson, som skurit Kavallius. Han påstod nu äfven, att Andersson tillfogat honom tvenne sår å armen, då han, för att bjelpa Kavallius, skulle taga knifven från denne. Andersson bestred dock dessa påståenden samt förklarade, att han ej varit tillsammans med Kavallius förr, än efter det denne blifvit sårad, och detta hade ej kunnat göras af någon annan än Hansson, hvilken ätven med knifven gifvit Andersson en skåra å halsen, för hvilket våld han yrkade ansvar å Hansson. Flera till detta förhör inkallade vittnen intygade äfvenledes, ait de sett Hansson ha en öppen knif i handen såväl före som efter det Kavallius blifvit skuren, hvarför de voro fullt öfvertygade om, att ingen annan än denne utölvat våldet, enuru de ej, tillföljd af rådande mörker, kunnat iakttaga huru dervid tillgick. De bade jemväl iakttagit, att Andersson icke varit i delo med Kavallius. För mälsegarens hörande samt infordrande af läkarebevis öfver den skada denne tillfogats, uppsköts den vidare ransakulugen till d. 10 d:s, och törklarades Hansson skyldig att genast trada i häkte samt införpassades han till celltängelset. En lifsfarlig personlighet. Till gårdagens session i poliskammaren var skarprättaren 0. W. Bergendahl inställd att ansvara för det han i torsdags afton å Fattighusgatan i rusigt tillstånd ötverfallit och med en gröfre s. k. knölpåk misshandlat, derstädes patrullerande poliskonstapeln u:r 37 Norberg, hvarigenom blodvite och blanader uppkommit samt dennes öfperlapp klufvits. Bergendahl, hvilken är en gammal känd slagsmålsoch tyllerikuud i poliskammaren, förnekade på det ihärdigaste att ha utöfvat något våld hvarken a konstapeln eller når goa annan person, utan sade han sig i stället ba blifvit misshandlad af en jernvägsarbetare med ifrågavarande käpp, som han dock slutligen lyckats taga ifrån denne. Åklagaren förklarade dock denna uppgilt vara ett foster af Bergendahls egen lifliga fantasi samt trodde sig veta att Bergendahl, innan han sammanträffade med konstapeln, otredat och förfördelat flera å nämnda gata mötande personer. Konstapeln Norberg berättade rörande förloppet vid våldets utöfvande att sedan han, som bemärkt att Bergendabl varit drucken uppmanat denne att begifva sig hem hade B. fattat honom om ena handloven hvarefter han med käppen tilldelat honom ett slag i hufvudet, samt derefter gifvit honom slag på slag med ofvannämnda påföljder. Etter det hjelp hunnit anlända till stället blet Bergendabl afförd till distriktets vaktkontor der han ätvenledes uppförde sig på ett högst vildsint och oregerligt sätt. Flera till förhöret inkallade vittnen intygade sanningsenligheten af konstapelns uppgifter. hvarefter den vidare ransakningen remitterades till rådhucratten och blef Bergendahl införpassad till cellsangelset. Rådhusrätten. Andra resan stöld. I slutet af förra månaden anhölls af en de ektivkonstapel för stöld straffade hustru SHÅ Mathilda Henriksdotter Skarman, boende i huset n:r 73 i Majornas 1:ste rote, för det hon till försäljning utbjudit 6 st. tombateljer, för åtkomsten till hvilka hon ej nöjaktigt kunde redogöra. Sedermera upplystes, att dessa buteljer tillsripits från Carnegieska porterfabriken på Klippan. IIustru Skarman, hvilken ett par gänger blitvit dömd för snatteri och en gång för stöld, ville till en början ej erkänna. att hon stulit hutelarna Ö e.