Göteborgsposten – 5 april 1873, sida 1

den. — utt sorgligt resultat, not till musiken. — Kammarmusikskonserten. — De svenska qvartettsångarne! — Salamandern. — Hr Richard Wogners recett. — N:o 1 bland utskänkningsbolagets lokeler! — Också en konkurrens. — Pekorale. — Stort konststycke. — Anekdot. Vi ha april-väder, vare det nog sagdt om väderleken. Flyttningsmenniskorna kommo dock temligen lyckligen undan vårsqvättarne, isynnerhet de, som voro nog försigtiga att röra på sig redan den förste hujus, narrarnes dag och dens födelsedag, som alls icke är någon narr — furst Bismarcks... . Det å fasligt ondt om rum i år, ljuder det i korus från dem, hvilka ha råd att beräkna sin årliga hyressumma i tre eller fyra siffror, folk, som betala 800, 1000, 2000 eller mera för sina resp. våningar, men hvad skola väl då de säga, hvilka betala eller — kanske rättare uttryckt — borde betala sin hyra hvarje månad eller vecka. Penningbristen är ej längre samhällets röda spöke, bostadsbristen har kommit i stället, och den är aldrig en bit bättre. Man har berättat oss, att för ett litet kyffe i en af våra förstäder har betalts ända till 18 rår i månaden, summa summarum 216 rdr för året. Under dylika omständigheter torde ett inskridande från samhällsmyndigheternas sida oundvikligen vara af nöden, innan det öfverklagade onda stiger till en ohjelplig höjd och en del af samhällets medlemmar bokstafligen står utan tak öfver hufvudet. Utan tak står inom kort den gamla slussbygnaden, hvilken i veckan börjat rifvas. Snart skall dess skröpliga tillvaro vara fullt till ända; slussportarne skola för sista gången doft gnissla på sina gångjern och hela slussinstitutionen vara försvunnen trån den plats, der den existerat ända sedan år 1648 eller nu i 225 år. Så fort den provisionela träbro, hvartill för närvarande pålning pågår, blifvit färdig, börjas jemväl demoleringen af den gamla slussbryggan, till innerlig gamman och hugsvalelse för alla skapade varelse, som nödgats passera denna högbröstade qvarlefva från forntiden, isynnerhet tör dem, som varit piskade dertill — åkarehästarno. Resultatet af öfverläggningarne med aktieegarne i Trädgårdstöreningon sistl. fredag har af tidningarne blifvit offentliggjordt, utan alla kommentarier eller reflexioner. Vid ifrågavarande sammanträde framlades hufvudsakligast tvenne olika förslag: det ena — det, som sedermera blef de närvarandes beslut — afseende att en särskild tilläggsafgift bör de aftnar, då Musikföreningens orkester utför musik i trädgården, erläggas vid ingången af alla — med undantag för aktie-egare — hvilka efter kl. 4 e. m. besöka trädgården, med rätt för dem, som lösa årskort, utt för hela sommaren bereda sig tillträde till densamma äfven vid nämnde tillfällen mot en särskild abonnementsalgift af 2 rdr för enskild person och 3 rdr för person med familj; hvarjemte — nu kommer det beaktansvärda — man borde kunna hoppas, att äfven aktieegare frivilligt skulle bidraga med enahanda tilläggsasgift. Det andra förslaget, som i viss mån sluter sig till det af oss ett par gånger förut antydda, ehuru, vi erkänna det gerna, at vida mera praktisk halt än detta, afsåg, att, i likhet med hvad på flera ställen i utlandet eger rum, en särskild afgift af 20 till 25 öre borde erläggas af hvarje person, som efter kl. 4 e. m. de dagar, då musikföreningens orkester spelar, vill erhålla inträde inom ett visst, utstakadt (och inhägnadt?) område omkring musikpaviljongen och schweizeribyggnaden eller ungefär samma område, för hvars beträdande förut frivillig afgifis erläggande ifrågasatts. Nu är det visserligen sannt, att, för såvidt Magistraten — hvilken myndighet år 1850 bestämde inträdesalgiften för en gång till 10 öre, afgiften för årskort för en enskild person till 3 och för samilj lill 5 rdr — skulle gilla och fastställa det här ofvan först nämnaa förslaget, det åsyftade ändamålet antagligen sskulle vara vunnet, ändamålet nemliger, att möjliggöra konserter i Trädgården, utförda af Musikföreningens orkester. Men å andra sidan, torde ej böra förgätas, att om icks hrr aktie-egare gå in på, att bårivilligt bidraga med enahanda tilläggsafgift, man i sjelfva verket pålagt alla andra besökande, hvilka vilja njuts af musiken, en tvångsskatt, som man sjelf icke är hugad att erlägga. Oss förefaller det derföre, som det andra, icke antagna förslaget innebure största rättvisan mot alla, aktie-egare eller ES har icke lust att offra sina 20 eller 25 öre ÅÅ88 — I träde inom inhägnaden. nåväl, så kan man njuta af musiken lika bra derutanför, ja, det fiones I till och med vissa platser fjerran från både musikpaviljong och schweizeribyggnad, der man uppfattar musikens toner bättre och tydligare än på det ifrågasatta området. Och, hvad som torde vara det väsentligaste, man I undviker härigenom att belasta inträdeskorten I för en gång med den dryga tilläggsafgiften saf 15 öre, en beskattning, som i de flesta fall i skulle drabba den stora allmänheten, för hvili ken 15 öre icke äro hvad 20 eller 25 öre må3 5, Io n, ste vara för den mindre delen — en bagar. i tell. a Framtiden får utvisa i hvad mån vi haft orätt eller icke i våra åsigter, ett önska vi 2.4 dock framför allt, art den mycket omhandlade 3 konsertfrågan måtte så en snar och möjliÅgast lycklig lösning). 1— ——