Göteborgsposten – 4 april 1873, sida 2

Från Utlandet. I den franska staden Die i departem. Drömo pågår f. n. en process mot en del personer, hvilka voro medlemmar af ett hemligt lo Charbonnerie, som skulle räkna c:a 30,000 medlemmar i södra Frankrike och hafva gjort till sin uppgift att tillintetgöra hela samfundet. Man har hos de anklagade funnit sånger, i hvilka Marat åkallas som ett helgon, under det att Thiers jemföres med Judas. Dossa sånger uttrycka formligen en bestialisk vildhet och andas den blodigaste hämndgirighet. Der säges till exempel, att då kommunen åter utropas, skall man icke låta sig nöja med att skjuta några eländiga polisspioner och några obskyra jesuiter eller med att afbränna ett par ronnar; nej, då skall hela borgarklassen utan nåd och förbarmande utrotas. Man har äfven funnit en proklamation, i hvilken läses: Våra motståndare äro dömda; det är icke längre landsmäa eller fransmän, det är våra fiender, eftersom de äro frihetens fiender. Vi böra icke hysa en gnista af medlidande emot dem. De äro lifdömde. Vi böra utan tvekan slå ihjäl dem. För att vi skola kunna göra oss af med frihetens fiender, äro alla medel goda: stål, eld och gift. Andamålet helgar medlen. Död och fördömelse öfver Chassepoterna! Föreningens program har ordagrannt denva lydelse: Frihet, jemnlikhet, broderskap. Revolutionär kommun. Inga proletärer och inga undersåter. IIvarken prefekter eller departementer. Kommunen befrias och omorganiseras efter jemlikhetens grundsatser. Inga folkrepresentationer eller delegationer. Ingen arme, utan en national milis, som sjelf väljer sina officerare af alla grader. Intet presterskap och ingen kultuzbudget. Folket skall vara sin egen prest. Fördelning och solidariskt återlemnande till folket ar skadesersättningen för de stölder, som föröfvats på dess bekostnad. Fullständig undervisning, som skall vara fackmessig samt tvungen och kostnadsfri. Arfsrätten upphäfvesDessa vansinniga funderingar spöka således ännu i åtskilliga vilda och heta hjernor. Det var, såsom förut nämnts, i lördags, som franska nationalförsamlingen hade under förhandling prins Napoleons petition med begäran om upprättelse för att han blifvit utvisad från franska området. Do förnämste talarne vid derna debatt voro legitimisten Fres12 justitieministern Dalaure och utskottets ordf. Depeyre. hresneau: Jag har alltid varit en motständare till kejsardömet; man skall derför icke kunna göra mina afsigter misstänkta. Prins Napoleon var den af alla den kejserl. familjens medlemmar, som man aldra minst borde visat den välgerningen att lörfölja; han hade genom sin hållning aldrig ingif