Göteborgsposten – 3 april 1873, sida 2

Frän Utlandet. Inom Tysklands i Berlin församlade riksdag framlades i slutet af förra veckan tvenne vigtiga finansiela förslag: angående upprättandet af en invalidfond om 787 mill. thlr och användandet af 72 mill. till fästningsanläggningar. Mycket skiljaktiga åsigter tycktes råda angående förvaltningen af dessa kolossala summor och sättet att göra desamma fruktbringande. Flere deputerade tycktes frukta, att regeringen genom förvaltningen af så många millioner, tagna från de franska williarderna, skulle komma i besittning af en i politiskt hänseende betänklig makt, som skulle undandraga sig riksdagens kontroll och lätt kunde at ministören användas till att visa gunst eller ogunst. Förslaget hänvisades efter en längre diskussion till ett utskott af 21 medlemmar. Så besynnerligt det än kan synas, råder likväl bland ej få liberala deputerade allvarsamt tvifvel, huruvida de franska milliarderna hittills varit och sör framtiden skola bli af något verkligt gagn för Tyskland eller ej. Det tyska framstegspartiets organ sVolkzeitung yttrar bl. a: Vissheten om, att den siste milliarden skall ännu denna höst bli af Frankrike utbetald och att den siste mannen af de tyska ockupationstrupperna skall vända tillbaka hem till sitt fädernesland, är ett glädjande faktum både för Frankrike och Tyskland. Vi önska att se freden fullbordad på alla punkter och knyta dervid det hopp, att klokhet och behof af lugn skall vinna öfverhand i Frankrike, likasom äfven den upphetsade stämning skall hos oss försvinna, som framgent finner uttryck i korrespondenters krigslystoa artiklar. Men vi glädja oss ännu mera öfver, att det ändtligen en gång tager slut med det franska guldregnet. Huru besynnerligt det än kan låta för många öron, för hvilka det klingande myntet är den herrligaste harmonien, är det likväl sannt och skall efter hand bli allmänt erkändt, att de franska milliarderna icke bragt oss någon välsignelse, utan att tvärtom af detta guldregn framvuxit en vild feberaktig spekulationsanda i förening med en stegring i alla priser, hvilken nedtrycker det egentliga nationala välståndet. Lika litet som guldregnet från Amerika i sextonde århundradet bragte Spanien någon verklig lycka, lika litet skall det nu bli fallet, då ett land utan egentligt arbete får en stark tillökning af guld och silfver. På den skatt, man tror sig hafva funnit, tära genast tvenne omättliga penningsugare: den ene heter vild och sjuklig spekulation, den andre omåtilig stegring i pri serna på alla lifvets njutningar och förnödenheter samt på arbetet. Sådana uttalanden börja att höras allt oftare och starkare i den tyska pressen.