Göteborgsposten – 2 april 1873, sida 2

från Utlandet. Det är icke godt att säga, huruvida icke Gaulois, ett af de förnämsta eanard-bladen i Paris, för att vara pikant, framkastat meddelandet, att den kejserlige prinsen, Napoleon IV kallad, skall begifva sig till Wien för att der aflägga besök hos en annan af Frankrikes tronpretendenter, grefven af Chambord, som ock Henri V benämnes, åtminstone af sina vänner, samt frambära till honom sin hyllning. Men älven om denna uppgift saknar sanningens fasta grundval, är det likväl tydligt, att man isynnerhet inom de klerikala kretsarne börjat spinna vissa intriger, hvilka icke böra lemnas alldeles ouppmärksammade. För någon tid sedan innehöll det ultramontana bladet Univers ett meddelande at legitimisten grefve Guitaut, hvilket väckte ej ringa uppseende och isynnerhet oangenämt berörde de orlåanska kretsarne emedan det sades hafva på förhand gillats af grefven af Chambord. Det förklaras häri, att grefven af Paris (Ludvig Filips sonson) visserligen eftersträfvar Frankrikes tron, men icke är någon arftagare till densamma. Han kan visserligen bemäktiga sig arfvet, men icke ärfva det. Men efter grefvens af Chambord död måste hans efterföljare utses genom ett plebiscit, säger grefve Guitaut — och det är ju ett plebiscit, bonapartiska partiet vill ha. Antagligen vill man dermed söka att injaga en viss oro hos orlöanserna, genom att för dem framhålla spökbilden af en bourbonsk-napoleonsk allians, hvilken dock tager sig ut ungefär som en förening af vatten och olja. Det skall bli sällsamt nog att se, om denna nya kombination skall erhålla någon annan gestalt, än den töckniga bilden af en anka simmande i vissa parisertidningars spalter; det skall närmast visa fig deri, om Napoleon IV verkligen kommer att besöka Wien eller ej.