bär en lockelse för dem, som svaga äro, och har hittills utgjort, så att säga, partiets Simsonslockar. Att något visst sträfvande i afseende på de stora kulturfrågorna — eller skolväsendet, qvinnoemancipationen, utsträckning af valrätten, frihandeln, näringsfriheten, lättare kommunikationer — icke böra komma med i beräkningen, då man vill karakterisera partiet och gifva detsawma några väsentliga bestämniogar, torde man väl medgifva, likasom att någon allmän ovilja mot vår domarekår eller våra embetsmän öfver hufvud eller någon: verkligt allvarlig klagan öfver styrelsesystemet icke är för partiet betecknande. Vi vilja icke påstå, att de rörelser, som nu försiggå i Danmark och genom hvilka folkpartiet eller den förenade venstern ger uttryck åt sitt missnöje med det bestående, äro välberäknade eller att de skola leda till någon för vårt kära grannland gagnande eller lycklig förändring; men om klagomålen mot metpartiet eller regeringens parti eller byråkraterna äro berättigade, så måste vi tillägga, att j vi, då vi förneka, att den förenade venstern eller det liberala partiet har någon motsvarighet i vårt landtmannaparti, ännu mera afgjordt måste såsom vår uppfattning angifva, att dessa Åbyråkrater, om de göra skäl för det förhatliga i detta namn, alldeles icke kunna jemföras med dem, som hos oss vilja stödja en frisinnad och fosterländsk styrelse. Man har, vågat antyda, att en del at de män, som arbetade bäst och kraftigast för vår nuvarande riksdegsordning och som vi väl alla en gång erkänt såsom de der med stora insigter och rik erfarenhet förenade öppen blick för nyltiga och råitvisa reformer och en varm kärlek för fäderneslandet, nu skulle vara på väg att öfvergå till något helt annat eller att de skulle hafva stelnat till något liknande en mot alla reformer ovänlig konservatism. Ien sådan antydan finnes intet berättigadt. Man talar om det gamla intelligenspartiet såsom något motsvarande, hvad man kallar Danmarks byråkrater. Vill man nödvärdigt i sin indillning bilda ett parti af en hel mängd aktade män, som hafva det gemensamt, att de icke vid utskottsvalen förena sig med landtmannapartiet sör att utesluta en del framstående förmågor derföre, att man ej är säker på, att de skola nedsätta första hufvudtiteln eller rösta rigtigt pålitligt i grundskattefrågor, så måste man sölja en lindrigast sagdt besynnerlig taktik. Vi för vår del tro, att, när de stora kulturfrågorna blifva mogna, det fortfarande är dessa män, som ännu en tid, så länge de hafva krafter dertill, skola stå främst bland dem, som verka för den goda saken. Om landtmannapartiets korysåer eller smickraro då stå vid deras sida, så är allt godt och väl. Vår förhoppning är åtminstone den, att allmogerepresentanterna skela alltmer och mer finna, hvilkendera sortens folk är pålitligast i det stora bela. Och nog skola våra bönder betänka sig, innan de under närvarande förhållanden här i Sverige vilja efterhärma don förenade venstern i dessa sträfvanden, hvilka här icke hafva någon motsvarighet, om det också faller majoriteten in att Åpricka en och annan af konungens rådgifvare, hvilken kanske skulle göra dem en föga angenäm ölverraskning, om han erbjöd sin taburett åt någon af deras förste bäste.