vakt, försäkrade Moer, men ett sådant pris som baroniet Waldemar är mycket frestande för hvem som helst. Ett helgon skulle kunna gifva vika för en sådan frestelse och blifva bedragare. Men jag beder er ursäkta, mylord, tilllade han hastigt, då han såg huru lordens ansigte mörknade. Jag bar under en så lång tid haft anledning tro mig sjelf vara eder arfvinge, att jag tycker det vara hårdt att låta en annån intaga min plets. — Jag måtte säga, yttrade baronen torrt. Darrel Moer, skref min son någonsin till er efter den qväll för aderton år sedan, då jag dref honom bort från mitt hus? — Aldrig, mylord. Efter den aftonen såg jag hvarken Wallace eller Janet Floyd och her aldrig hört någonting om dem förr, än Grimrod på eder befallning skref till mig. — Ni var hans vän, kusin, nästan bror, sade hans herrlighet. Han brukade onse er såsom en äldre bror, ehuru ni var ett år yngre än han. Han var liflig, lätt hänförd och lätt att leda. Ni hade ett lugnare temperament och ett äldre hufvud än han. Hvarföre hindrade ni ej detta olycksbringande giftermål, hvarföre gaf ni honom ej ett godt råd eller kom till mig och omtalade huru bedårad han var? — Jag omtalade det för er, så snart jag misstänkte det, onkel. Jag kunde ej hindra giftermålet, emedan jag ej kunde misstänka, att han verkligen skulle göra sig skyldig till en sådan galenskap som att gifta sig med en Ärlyn. Jag visste ingenting om hans planer. Baronen suckade. Han hade brutit igenom många års