Ett Tvistefrö)). Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvors från Engelskan). — Jag tänkte, sade Moer, att ni måhända låtit några sluga skälmar föra er bakom ljuset, och såväl för min egen skull som för eder, mylord, skyndade jag hit. Jag förmodar, att intet tvifvel kan råda derom, att flickan är eder sondotter? — Hon är med all säkerhet min sondotter och arftagerska, svarade lord Waldemar eftertryckligt. Den oro, ni hyst för att jag skalle låta några skälmar inverka på mig, är mycket smickrande, men jag tror mig fortfarande vara i besittning af alla mina själsförmögenheter, och jag trotsar hvem som helst att narra mig. Jag beder er bespara er all vidare oro i det hänseendet. Ännu är jag fullkomligt i stånd till att taga vara på mig sjelf, och ännu har jag ej förlorat min förmåga att bedöma andra menniskor och deras motiver. Låt mig för att fullkomligt lugna er tillägga, att jag ej ansett Hilda Floyds anspråk giltiga utan att först ha anställt en grundlig undersökning af dem. — Jag betviflade ingalunda, att mylord varit på sin ) Forts. fr. N:o 74.