———— cöteborg d. I april 1873, Den storartade påtryckning, som den andra kammaren eller Folkethinget i vårt södra grannland nu vill försöka för att aflägsna den närvarande ministören — ett försök, som vi i föreg. nummer omnämnt — kan liksom den onekligen på sitt sätt följdrigtigt ledda motståndsrörelsen i Norge framkalla jemnförelser med våra egna förhållanden, wen om man vid dessa jemnförelser vill sluta af likhet, må man se till, att man utgår från säkra förutsättningar och icke alltför lätt.innigt frånser vare sig den föregående historiska och politiska utvecklingen i de olika länderna, det olika folklynnet, de i något afvikande rigtning ledande rörelsekrafterna eller gradskillnaderna i häftighet och styrka hos de strätvanden, som starkare eller lösare sammanhålla partierna. Hvilken praktisk betydelseNordens gamla gudar och den till en del gemensamma utvecklingen under tider, som ligga 3å 400 år aflägsna från vår, kunna få vid en sådan jemnförelse, derom vilja vi ej säga mycket, villigt erkännande, att vår fantasi icke räcker till, vare sig det gäller att följa med de högt flygande förhoppningar om en trehöfdad monarkisk stat, som några gånger eldat vältalare vid glada studentfester, eller det blir fråga om att beräkna hvad den gamla nordiska anden skulle kunna uträtta, för att man skulle komma till ett annat gemensamt mål, som man någon gång eventuelt velat uppställa, nemligen ett republikanskt statsförbund. Vi tänka oss väl också ett skandinaviskt mål: vi tro på en lugn utveckling, en betryggad sjelfständighet, ett stigande välstånd för Nordens tre riken genom den fortsatta vänliga samfärdseln på såväl det andliga som det materiella området och genom en lagstiftning, som steg för steg alltefter vaknande behof underlättar denna samfärdsel; men vi tro icke, att dessa stora syften kunna förverkligas derigenom, att man söker upprepa samma rörelser på denna sidan Sundet, som man ser vännerna på den andra sidan göra. Sådana härmningar kunde vara roliga nog för en på sitt sätt intresserad utländing att åse; men här i Sverge är man ännu för allvarsam för en slik lek, äfven om en och annan skulle finna, att våra förbållanden hafva ett starkt slägttycke med de danska, något hvarom man dock får svårt att öfvertyga äfven de lätttrognaste bland oss. Det är en fysisk nödvändighet, att en fjäder, som bibehållit sin spänstighet, skjuter längre utöfver sitt jemnvigtsläge, ju djupare den nedtryckes. Den lagen gäller nog också på andra områden än dem, der fysiska lagar i allmänhet äro tillämpliga; och särskildt torde den hafva sin tillämpning på en del samhällenas stora lifsyttringar. För den, som känner till de tre skandinaviska ländernas inro histeria, framgår det nog klart, att nedtryckningen i våra grannländer varit djupare för vissa samhällsklasser, särskildt för den s. k. lägre jordbrukande befolkningen, än förhållandet varit hos oss. Vi tro oss hos våra grannar finna yttringar häraf i ett starkare skjutande öfver målet och de yrvaknas, vid makten ovanas benögenhet att mera lättsinnigt