Göteborgsposten – 31 mars 1873, sida 2

Från DUtlandet. öf Den bekante engelske nationalekonomen, be 3losofiske författaren och förkämpen för qvinno-en könets emancipation, Stuart Nill, tyckes med ka stora steg närma sig den kommunistiska läpu ran om gemensam egeudom för alla. På ett vå möte af sociala reformvänner, som i dessa dade gar hållits i Exeterhall i London och der förve utom andra partiledare äfven den bekante lede daren för -Jordbruksarbetaresöreningen, JoI flc seph Arch, var tillstädes, framställde St. Milll af bl. a. nödvändigheten af en fullständigåreform af lagstiftningen i afseende på jordegendom. Enligt den lärde Mills förmenande bar man icke rätt till större inkomster af jordegendom, än dem som bevisligen äro resultatet af egen verksamhet. Staten och samfundet ha rätt att fråntaga innehafvaren återstoden genom utskrifning af så höga direkta skalter, att inkomstöfverskottet kommer allmänheten till godo. Huru det skall bli bestämdt, om något och huru mycket som är frukten af den enskildes arbete och förbättring, erfar man ej; Mill inlåter sig lika litet på att undersöka, af hvilken följd en sådan lagstiftning skulle bli för jordbruket, om en hvar visste, att hans öfverskott skulle tillflyta den stora gemensamma kassan. Mills egentliga tanke synes vara, att i allmänhet taget icke någon enskild jordegendom bör finnas till; endast staten skall hafva jorden i besittning. Den jord, som f. n. är i enskildes händer, bör genom oerhörda skatter beläggas med sådana bördor, att den måste efter hand öfvergå till offentlig egendom. Vi kunna just undra, hvad vårt landtmannapartis cheter skola säga om sådana lärosatser, de som ej ens vilja längre låta bestå en jemförelsevis beskedlig grundskatt? sTimes söker att i tvenne ledande artiklar påpeka det orimliga och opraktiska i dessa sociala teorier, men medgitver, att de kunna, då de framställas af en så ansedd man, bli af farligt inflytande på den stora okunniga massan, hvilken i England med jubel helsar hvarje angrepp på de bättre lottade samhälleklasserna. De stora bladet yttrar: Vi kunna försäkra, att, om blott den ringaste sannolikhet funnes för, att Mills dröm skulle gå i fullbordan, våra jordegare, förpaktare och jordarbetare skulle alla flykta till kolonierna och lemna Stuart Mill ensam qvar som jordbruksminister samt innehafvare af en alldeles värdelös artikel. Jorden har f. n. i England ett ofantligt värde och sysselsätter genom åkerbruket kolossala kapitaler; men det är just detta, Mill vill ha ändradt; han vill ej, att jorden skall vara svår att köpa eller sälja och stå till den enskilde egarens oinskränkta förfogande för allt, hvad han vill företaga dermed. Mill vill beröfva jorden minst hälften af dess värde. Men hvarför? spörja vi. Hvilken mensklig varelse skulle deraf ha fördel? Må hr Mill sätta sig ned och göra för sig klart följderna af sitt förslag, och han skall finna, att resultatet skall bli sådant vi sagt. I Strasbourg har man i år för första gången firat kejsar Wilhelms tödelsedag på ett offentligt och högtidligt sätt; men tillochmed de tyska tidningarne måste medgifva, att försöket slog illa ut. De invandrade tyskarne (det är de tyska tidningarno sjelfva, som använda denna beteckning) voro eniga om att understödja militärens bemödanden. Klockornas klang bebådade om aftonen d. 21:ste den kommande festdagen, och dennas morgonsol helsades med musik och kanondunder. Men hurudan såg sjelfva staden ut? sAlla militära och administrativa byggnader, heter det i en berlinertidning, såväl som de hus, i hvilka invandrade tyskar bo, voro prydda med flaggor; deremot stodo domkyrkan, det andliga seminariet, rådhuset och alla de hus, i hvilka strasbourgare bo, i sin hvardagsdrägt utan ringaste utsmycknad. Och så gick det i alla riktvingar; fiasco och idel fiasco. I domkyrkan och St Thomaskyrkan hölls kl. !(;9 gudstjenst, men endast militärer, tyska embetsmän och invandrade tyskar hade infunnit sig. Biskopen och alla domherrarne lyste i domkyrkan genom sin frånvaro an dieser durch Gott gebotenen Feier, såsom det heter i berlinerbladet, hvilket annars är lika otroende som en hedning, och man kunde ej få ihop en sångkör, utan att tyska soldater måste sjunga messan. Deremot var den militära paraden, som egde rum kl. 1,12 på esplanaden, lysande och då general Fransecky utbragte ett hoch för kejsar Wilhelm, istämde några åskådare, äfven invandrade tyskar. I festmåltiden, som egde rum i en hotellsal, smyckad med krigiska emblemer, deltogo högro militära och civila embetsmän. Om aftonen afbrändes på en af sästningens bastioner ett präktigt fyrverkeri, och i de af de invana drade tyskarne bebodda husen prunkade transin Paranger med poetiska och prosaiska inskrifn terDet kan ej nekas, skrifver den tyske 3 korresp., att festen åtminstone här oaktadt — sin glans ännu icke var populär. Den härvaÄ rande befolkningen förhöll sig alldeles passiv, Ä ja, några lade tillochmed an på att demonÄ strera, genom att ilrigt sköta sin hvardagstsysselsättning. Jag såg ej heller till någon t enda kommunaltjensteman, hvarken vid guds5 I tjensten eller sestmåltiden, och det föreföll mig särskilt besynnerligt, att de fleste folkskolelärarne höllo sig borta från festen. Strasbourg är ännu en franskt sinnad stad LK stall rhlifva dat