Göteborgsposten – 31 mars 1873, sida 1

ej våga uppträda i min väg. Jag skall förstöra hvarje bevis på vårt giftermål; presten har redan afrest till Afrika; vittnena äro endast den halfblinde och alldeles döfve klockaren, som ej skulle kunna svära på min identitet; den gamla bänköppnerskan, hvars vittnesmål ingen jury skulle antaga tillfölje af hennes ålder och svaghet, samt Honors kammarjungfru. Jag kan göra hvad jag behagar med min betjent, Bing. Carrington bevittnade icke giftermålet och såg ej heller inskrifningen i kyrkoregistret. Jag kan lätt öfvertyga honom om, att han just kom i tid för att hindra giftermålet. Det blir derföre endast med Honor och hennes kammarjungfru jag får något besvär; men jag känner mig stark nog att öfvervinna alla hinder från det hållet. Båda äro unga och oerfarna, och då de finna, att de ej kunna bevisa giftermålet, skola de nog kunna tvingas till tystlåtenhet. Jag hatar nu den flicka, jag gifte mig med, lika mycket som jag förut älskade henne. Jag betraktar henne såsom ett hinder i min väg. Hon må säga hvad hon vill, men jag skall gifta mig med miss Floyd! Med detta beslut inträdde han i den stora herregårdsbyggnaden på Floyd Manor. Förstuguvakten var på sin post, och Darrel Moer erfor af honom, att hans saker anländt och blifvit uppburna till det rum, han brukade bebo under sina besök på stället. Han erfor äfven, att lord Waldemar frukosterat i sitt rum ensam såsom vanligt, och att hans herrlighet nu befann sig i biblioteket. Darrel Moer aftog sina ytterplagg och gick upp i nyssnämnde rum.