Göteborgsposten – 29 mars 1873, sida 2

Ivarjehanda. En dansk äfventyrare väcker för närvarande stort uppseende i Amerika. Han kallar sig grefve De Castro och gifver sig ut för att vara af italiensk härkomst; men hans egentliga namn är äkta danskt, och han härstammar från Köpenhamn. För flera är sedan ankom han från de sydliga unionsstaterna till Coicago och tog genast sin bostad i ett af stadens mest fashionabla qvarter. Han berättade en romantisk bistoria om en blodig duell, som han haft i Europa, och för hvars skull han måst lemna sitt aristokratiska hem. Hans rike onkel försåge honom emellertid med medel, sade han, och, då han tillika vore en utmärkt läkare, kunde han lefva högt. Hans läkarevetenskav var naturligtvis liksom allt annat, som angick honom, blott ett bedrägeri; men hans utländska accent, hans eleganta uppträdande och adliga namn förfelade ej att slå an på republikens sköna damer, och De Castro gjorde utomordentlig lycka. Hans mottagningsrum voro uppfyllda af Chicagos mest framstående damer, hans bord var öfverhopadt af bjudningskort, och det förekom knappast ett enda aristokratiskt bröllop eller någon bal, icke allenast i Vesterns-hufvudstad utan i Unionens alla stora städer, der den oemotståndlige Castro ej var med. Någon gång fördunklade väl ett moln hans lefnads klara bimmel: ban beskyl des för ganska fula saker i afseende på sin lakarepraktikx, och en och annan landsman, som kännt houom under helt andra förhållanden, ordade fritt derom och generade honom ej litet. Beständigt lyckades det dock den tyndige De Castro att föra amerikanarne bakom ljuset och narra sina talrika kreditorer. Trots lastarena var han fortfaranue högt uppburen, och alla damer voro betagna i honom. Det hjelpte ej, att en i Chicago bosatt hederlig och aktad dansk erbjöd sig att aflägga ed på, att mannen helt enkelt vore en svindlare från Köpenhamn, som antagit ett namn med italiensk