Göteborgsposten – 28 mars 1873, sida 2

iran eTtlfander. I Spanien är det oroligt som vanligt. Gårdagens telegram der från angåfvo, att carlisterna icke allenast icke äro sprängda eller tillintetgjorda, utan fortfarande utbreda sitt välde mer och mer öfver Catalonien samt tillochmed slagit regeringstrupperna. Segraren skall icke vara nägon annan an general Dorregaray, om hvars sullständiga nederlag vid Moureal och Lesaca general Nouvilas asfgifvit så pompösa rapporter. Dessa sammandrabbniogar äro för öfrigt i och för sig ej af någon betydenhet, hela kriget befinner sig ännu på ett stadium, der visserligen intressanta episoder kunna förekomma, men operationerna endast äro af lokal betydelse. På båda sidor börjar dock striden få samma karakter och vildhet, som betecknade det första, sjuåriga carlistkriget. Tvängskovtributioner utskritvas at såväl vän som fiende på små olyckliga byar och andra lokaliteter. Så har nyligen i Catalonieu en hel bataljon af den af dervarande provinsdeputation upplösta regelbundna armen valt till sin chef en kavalleriotficer och på egen hand börjat föra krig, i det att den utan order inbrutit i provinsen Gerona, der den brandskattar öfverallt, hvarest den rycker fram. Jernvägsbolagen äro alldeles förtviflade, och synnerligen betecknande för det närvarande tillståndet är, att de ligga i underhandlingar med carlisteheferna om en formlig öfverenskommelse, enligt hvilken de skulle förbinda sig att förhindra alla republikanska (regerings) trupptransporter på jernbanorna samt stationernas användande till strategiska ändamål genom en hotelse om att inställa all dritt på banorna, om regeringen icke vill ingå härpå Å andra sidan skola carlisterna lofva att respektera banorna. I södra delen af landet, der man är fri från carlisterna, råder istället en annan anarki. I provinsen Badajoz ha skett nya törfärliga attentat på personer och egendom, till hvilka socialisterna äro upphofsmän. I Barcelona tyckes upplösningen af disciplinen bland trupperna hafva nått sin höjdpunkt, hvarför general Nouvilas skall hafva beslutat att afsätta Contreror och sjelf öfvertaga befälet. I fabriksstaden Reus ha arbetarne anordnat ett stort tåg med tvenne qvinnor, Maria Perello och Josefa Sado, i spetsen. Täget begaf sig till borgmästaren, som måste losva att insända en ansökan till republikens president om varbe te och betalning tör dem, hvilka intet hafva-. Medborgarinnorna, hvilka anförde tåget och upphetsade männen med eldiga tal, läto det likväl icke stanna härvid. De fordrade, att äfven qvinnorna skulle väpnas. Hvad den olycklige borgmästaren svarade härtill, är ej bekant. I Madrid råder visserligen ännu lugn, men all handel och omsättning ligga nere. På två, tre teatrar spelas för tomma bänkar, och om sällskapslif och förströelser kan det ej vara tal. Utvandringen har emellertid aftagit, till en del derför att osäkerheten på jernvägarne tilltager mera med hvarje dag.