Göteborgsposten – 24 mars 1873, sida 2

IIvad förut nämnda utrymningsfördrag beträsfr, synes det nationalliberala partiet i Tyskland hatva mottagit det med endast föga belåtenhet. Partiets hufvudorgan, Nat. Z2eit. sinner det tillochmed tillständigt att beledsaga notisen om fördraget med detta utfall emot Frankrike, som dock måste så dyrt betala gin frigörelse: Redan då vi omtalade kejsarens trontal, hvilket bebådade det nu föreliggande resultatet, anmärkte vi, att så hastigt verkställd utrymning och krigsskattens betalande så långt före de fastställda terminerna kunde af oss tyskar betraktas ifrån tvenne sidor. Kammen skall nu svalla ut så på fransmännen, att deras elan helt säkert måste praktiskt gifva sig luft i en eller annan riktning. Ingen kan säga, huru det skall se ut i Ärankrike till oktober, och om blodet då stiger fransmännen åt hufvudet, kuona vi endast önska, att de då skola åtminstone företaga den nödiga äderlåtningen på hvarandra. I sanning, det är ej underligt, om det varma franska blodet rinner öfver vid sådana giltiga styng, som t. ex. dagens telegram angifver i atseende på demonstrationen i Nancy emot tyska officerare. Då franske utrikesministern Remusat i nationallörsamlingen slöt sitt meddelande om utrymningsfördraget med orden: I nästa september månad skall Frankrikes område vara ritt, och det skall åter inträda i besittning af sig sjelft, ljödo starka hurrarop och lefve republiken! från venstern och rop af lefve Frankrike! ifrån högern. Äfven hos Rsmusat om aftonen trängdes lyckönskande, bland hvilka syntes den gamle Guizot, som såg särdeles rask och kry ut.