Göteborgsposten – 21 mars 1873, sida 1

Bref från Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 12 mars 1873, Rom var icke i Rom häromdagen; kropparne vandrade som skuggor på pariserboulevarderna, men själarne voro samtoch synnerligen i Versailles. Ty republikens president hade förkylt sig och blödde näsblod. Man har omsider kommit derhän, att om Thiers har snufva eller ondt i magen eller blöder ur näsan, så har hela Frankrike ondt i sin mago eller går med rinnande ögon eller fruktar en förblödning. Och ändå lefva vi icke, påstår man, under en personlig styrelse. Börsen, som i och för sig är hela Parisi !gooov skala, var isynnerhet lifligt affekterad. Man nade dagen förut plaskat med vällustig njutning i fondernas vida bassin, uppdritven af presidentens sista stora diskurs till en värmegrad af 57: 20 Treprocentsränta. Men morgontidningarnes rapporter om en orolig natt, näsblod och frossa i Versailles, jagade en isande vind öfver Fondbafvet, och 3-9 ränta, lånoch parisobligationer, jernvägsaktier, ja, ända till Suezkanalspapper, Honduras-bonds och omnibus-valutor sjönko med en fart, som om de ämnade upphinna de spanska säkerheterna. 57: 20, 10, 5 — ett förtvifladt försök på 57: 2!(3 (— ÅJag försäkrar er, att det är ingenting farligt! Se här mitt privata telegram: Barthålemy St. Hilaire har omtalat tör flera personer, att Han har spisat en kycklingvinge och haricots verts till frukost!) — 57; 56: 95; 56: 90. Spekulanterna på hausse störtade likbleka i hvarandras armar ech hvar och en sökte sin tröst i de andras förluster. Les baissiers, som två dagar förut hade jagats som skrämda hjortar ur sina sista förskansningar omkring de 57, vände nu lika obarmhertigt hornen emot sina förföljare och skulle gerna ha stångat dem till döds, om de kunnat. Men på qvällen, på den Ålilla Börson, som hålles i fria luften utanför passage de POpera, hade ls haussiers åter fattat mod. Kyckliogvingen och de turska bönorna hade bekräftat sig. Fåfängt sökte les baissiers framhålla, att den illustre sjuklingen hade spisat i sitt kabinett i stället för i matsalen; fåfängt skreko de sig hesa med frågan: hvarför skulle han väl i stället för petits pois, som annars är hans lifrätt, ha spisat haricots verts om ej tillståndet vore betänkligt: — fåfängt framkastade de hemska och hemlighetsfulla vinkar om Reaktionens mörka planer, att genom att narra Thiers till öfveransträngningar, efterhand slita ut honom, (Edmond About i XIXe Siecle har för resten sagt ungefär detsamma); förgäfves... Räntan steg åter, men att dubblera 57:ans stormiga udde lyckades den ej.