Göteborgsposten – 20 mars 1873, sida 2

— Hsad fattas den blifrande baronessan at Waldemar? Hvarföre är hon vid dåligt lynne? Mrs Watchley höjde på axlarne, då hon svarade: — Sådant är hennes sätt. När ni lärt känna den unga damen bättre skall ni erfara, att hon kan råka i det miserablaste lynne utan orsak, och att hon är en af de envisaste varelser man kan uppleta. Nu är hon förargad öfver att lord Waldemar behållit mig qvar såsom ett slags sällskapsdame åt henne. Hon har nyss sagt mig, att jag blott varit en tjenarinna, som den aflidna mrs Floyd användt såsom amma åt henne, och att hon ej vill ha ett legohjon till sällskapsdame. Hon sade, att hennes Waldemerska stolthet uppreste sig emot allt slags intimt umgänge med en qvinna, som varit hennes amma. — Hon måste vara hjertlös. — Hjertlös! Hon är hjertlös — hjertlös som en fsk. Jag har i hela mitt lif vakat öfver denna flicka. Jag har ej haft någon glädje, då ej hon varit med mig. Och hvad som ständigt uteslutande legat mig om hjertat har varit att uppfostra henne för den ställning, hvilken hon nu innehar, och hon vet detta. Men i sjelfva ögonblicket af sin upphöjelse, vänder hon sig kallt bort från det trogna hjerta, som älskat henne trots alla hennes fel. Hon vill ej genom min närvaro bli påmint om, att hon ej altid lefvat på ett herregods och haft betjenter och kammarjungfru till sin disposition. — Allt det der skall rätta sig i sinom tid, sade Grimrod. Flickan är litet yr i hufvudet af sin plötsliga upphöjelse. Upptäckten att hon är sondotter till em för