Göteborgsposten – 20 mars 1873, sida 2

Mrs Watchley sänkte hufrudet, men Grimrod såg, att glasögonen på hennes näsa plötsligt darrade, liksom tillfölje af någon hastig sammandragning af musklerna under dem. — Jag skall meddela Hilda edra råd, sade hon kort, — Jag märkte på aftonen, då mylord framkastade någon dylik antydan, att miss Floyd förrådde sinnesrörelse, sade Grimrod lugnt. Huru kom det sig? — Huru kar jag veta det? Sannolikt skrämde han henne. — Men hvarföre skulle en sådan hotelse skrämma henne? frågade förvaltaren kallt. Har miss Floyd nigonsin haft en tillbedjare? Mrs Watchley skiftade färg. — Jag tror väl det, svarade hon. Hilda är en vasker flicka, och hennes fåfänga är lika stor som hennes egensinnighet. Naturligtvis ådrog hon sig uppmärksamhet i Innsbruck och hade tillbedjare, men hon är ej förlofvad med någon och har ej knutit något slags band. Alldenstund hon ej har något hjerta, kan hon ej sakna någon, som hon kännt och lemnat efter sig. Hoa är fri, mi kam vara förvissad om det. Grimrod var endast till hälften lugnad. (Forta)