Göteborgsposten – 19 mars 1873, sida 2

— Ånyo måste jag vägra, min fru. Ni har undandragit mig eder vård och edert förmynderskap, har med köld visat bort mig såsom ett legohjon från det hus, jag under hela mitt lif ansett såsom mitt hem, och i hvilket jag alltid varit behandlad såsom en älskad och hedrad dotter. Då ni behandlar mig på detta sätt, har ni naturligtvis ej längre anspråk på mitt förtroende. En blick af öppen, oförställd fiendskap lyste i mrs Glints ögon mot Honor. — Ni är mycket stursk och förnäm, miss. Kan ni kanske fatta, att ni i morgon måste lemna detta hus? Jag vill ej sördraga eder oförskämdhet efter den natt, som kommer. Honor gjorde en böjning på hufvudet och steg upp för trapporna. Hunnen till sjette trappsteget hejdades hon ånyo af mrs Glint, som utropade: — Ni har haft ett besök under eder mystiska frånvaro, miss. Mr Darrel Moer kom till Röda Huset för en halftimma sedan, åkande i en droska, och hästen, som drog den, var betäckt af lödder. Mr Moer frågade efter er och tycktes blifva mycket missbelåten, då han hörde, att ni ej var hemma. Han sade, att han skulle komma igen. Om ni spelar edra kort väl, så kan ni måhända uppväcka hans medlidande och narra honom till att gifta sig med er. Ur stånd att uthärda mera skyndade Honor upp för trapporna till sina egna rum. Dit kom straxt derefter hennes kammarjungfru. Jag har ej kunnat komma upp förr, miss, sade