Göteborgsposten – 19 mars 1873, sida 2

En fransk tronpretendent. Grefven af Chambord, gom af sina anhängare helsas för Henrik den femte af Frankrike, är hotad med en process, som är egnad att väcka stert uppseende. Det gäller icke allenast hans mer eller mindre illusoriska konungavärdighet utan rättigheten till hans titel och egenskap af chef för det franska huset Bourbon. Se här sakens sammanhang, sådant det berättas af parisertidningarne. För några dagar sedan togo ett par resande in i ett mycket obetydligt och mycket litet aristokratiskt hotell i Paris, beläget vid boulevard Magenta N:o 133 i hörnet af rue Rocroy. Oaktadt denna tarflighet var det emellertid ingenting mer och ingenting mindre än en konkurrent om franska kronan, en legitim och direkt ättling (efter egen utsago åtminstone) af den olycklige konung Ludvig XVI, som på detta anspråkslösa sätt gjorde Bitt intåg i sin goda stad Paris. Ett sådant anspråk är icke nytt, Det fanns en tid, då det hvimlade något hvarstädes af hertigar af Normandie, såsom det stackars barnets titel var, hvilket pinades ihjäl i Tempeltornet; det fanns sådane i Amerika, i Holland, i Portugal, till och med en i Altona. Efterhand ha alla dessa apokryfiska dauphiner försvunnit, utom den holländske, hvilken, om han icke-längre finnes till, åtminstone lemnat en ny daupnin efter sig. Sjelf är han död likasom hans rivaler, men han har haft framför de andra två fördelar, den att ha arfvingar och att ha blifvit begrafven under namnet Charles Louis de Bourbon, hertig af Normandie. A 2!