sta vän, jag eger i verlden, och jag vill hellre lida hungersnöd med er än vara hoffröken hos drottningen. Detta beslut var afgörande, och Honor sökte ej längre rubba det. — Låt mig få vara för mig sjelf en stund Lucky, sade hon. Jag behöfver tänka. Lemna dock ej rummet. Lucky satte sig ner i fönsterfördjupningen längst bort och sydde. Under tiden försökte Honor uppgöra några planer för framtiden. En timme förflöt på det sättet. En tjensteflicka kom då upp och anmälde, att mr Darrel Moer åter var på besök och önskade träffa miss Glint. Honor afskedade tjensteflickan och gick till sitt lilla skrifbord samt skref följande biljett: Miss Glint vägrar att taga emot mr Darrel Moer nu och framdeles. Hon beder mr Moer anso bekantskapen slutad. Af allt sitt hjerta beklagande, att det ej står i hennes makt att återgifva mr Moer hans fullkomliga frihet, skall hon aldrig i något afseende vara en börda för honom. Hon undanbeder sig hans namn, hans bistånd och skall låta sig angeläget vara att aldrig för verlden förråda hvilket olyckligt band, som existerar mellan dem båda, så framt hon icke blir nödsakad att göra det för sjelfförsvar. Denna biljett förseglades i all hast, och Honor skickade Lucky ner med den. Då Lucky kom in i salongen gick mr Moer otåligt af och an med ögonen fästade på dörren och utan att