Göteborgsposten – 18 mars 1873, sida 2

———— ————äc— — iimi 5 han lätt kunna göra det. Om han ville sörstöra hvarjo bevis derpå, skulle ni i alla fall vara hans hustru, säg? — Ja, Lucky. Tillintetgörandet af bevisen kan ej förringa kraften af giftermålet. Detta qvarstår alltid, om ock alla bevis äro försvunna. Dessa ord ringa fortfarande i mina öron: bDem Gud förenat kunna menniskor ej åtskilja. Gud hörde våra löften, Lucky, och giftermålet är iaregistreradt i himlen. — Är förhållandet sådant, sade Lucky, så lemnar ni allt i mr Moers händer, miss Honor — edert goda namn och allt. Ni kan ej gifta er med någon annav, emedan ni redan är gift. Huru vill ni för kapten Glint bevisa, att ni blifrit gift någon gång? Antag att det vigselregister, der ni i dag skref in edert namn, skulle brinna upp eller på annat sått bli förstördt, buru skulle det då gå? Det skulle vara förfärligt att vara gift och icke en gång i stånd till att kunna bevisa det — att alltid ha en skugga på sig, att vara ett föremål för skandalen och undvikas af menniskor såsom någonting besmittadt. Kära miss Honor, ni måste ha något bevis på giftermålet i edra händer lika väl som i vigselregistret. Får jag lemna er under några minuter, miss Honor? Jag är eder sanna vän och skall aldrig öfvergifva er, så länge jag lefver. Ni kan alltid lita på eder Lucky. Vill ni nu låta mig gå ut en stund och här vänta på mig, till dess jag kommer tillbaka? Honor samtyckte, och hennes kammarjungfru reste sig upp och gick. Hon stannade ute i konditorisalen för att tillsäga uppasserskan, att hennes matmor var uttröttad och skulle afvakta hennes återkomst. Hon bad, att man