tenskapsförord) gjorda framställning. Talaren kunde ej tillerkänna denna invändning någon betydelse, ty om innev. riksdag funne något mera böra i saken göras, än 1871 års skrifvelse afsåg, så vore det väl i intet afseende olämpligt att derom göra framställning, innan nämnda skrifvelse blifvit af K. M:t pröfvad. Deremot hade utskottet förbisett flera vigtiga synpunkter, såsom det orimliga förhållandet, att, under det ogift dotter vore myndig, vore hennes moder fullkomligt omyndig, oklokheten af att göra äktenskapet i viss mån mindre tilldragande för en qvinna. som redan vunnit en sjelfständig ställning, konseqvensen af de redan vidtagna förändringarne i lagstiftningen rörande qvinnau o. s v. Talaren slutade sitt anförande med att yrka bifall till en af hr Philipsson i utskottet afgifven reservation med hemställan, att riksdagen, i anledning af hvad hr Walldön i sin motion anfört, måtte besluta att i skrifvelse anhålla, att K. M:t, vid pröfning af 1871 års riksdags gjorda framställning, täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida ej med särskildt fästadt afseende å den sedermera vidtagua lagstiftningsåtgärd, hvarigenom mö, som ej stär under giftoman, berättigas att sjelf göra aktenskapstörord, lagstiftningen rörande den gifta qvinnans egendomsförbällande bör gå uti den riktning, att densamma i vidsträcktare mån, än som med sistnämnda skrifvelse åsyttats, befrämjar hennes likstallighet med mannen i förmögenhetsrättsligt hänseende. Tal. gillade emellertid icke motireringen i hr Philipsons reservation, men auslöt han sig dock till den slutliga hemställan deruti. Samma reservation understöddes vidare af brr Granlund, Jonas Andersson i Häckenäs, Brolin, Anders Andersson och Key Hr Hedin ivgick i en granskning af åtskilliga delar af utskottets motivering och klandrade skarpt dess försarande att ej hafva med ett ord besvarat de principiela skål och fakta, motionären i sitt förslag anfört. För öfrigt fanu talaren ganska lyckligt, att konservatismen visade sig så hårdnackad, ty derigenom skulle säkerligen uu, såsom alltid i liknande fall skett, reformens fullständiga genomförande så mycket snarare påskyndas. Tal. slutade med att yrka bifall till ofta namnda reservation. Hr Törnebladh, hvilken var den företa, som försvarade utskottets hemställan, anforde som skäl för denua sin ställnivg till frågan, att, enligt hans uppfattning, ingen förändring på senare tid inträdt vare sig i lagstittnigen eller i det allmänna tänkesättet, som betingade den af motionären föreslagna reformen. Talaren ingick i bevisning deraf, att opinionen icke ens stadgat sig i afseeude ä hvad för betryggande af den gifta qvinnans ekonomiska ställning erfordras. De frän riksdagen utgångna framställningar i detta hänseende bevisade emellertid, att intresset tor den gifta qvinnan vore stört iuom Sverges lundamären. Talaren måste bestämdt motsätta sig hvad af motsidan blifvit yrkadt, emedan dett: gick ut på att genom lag skapa två viljor i äktenskapet, inom hvilket den tullkomligaste enhet borde vara rådande. Lagen skulle tillsäga hvardera makan att mot den andra bevaka sin rätt och bevaka den väl. Till undanrödjande af de öfverklagade missförhållandena vore bästa utvägen att utsträcka den undantagslagstiftning, som nu förefunnes och vore afsedd att skydda den gifta qvinnans rätt. IIrr Magnus Jonsson och Danielsson iustamde med sist nämnde talare, hvaremot br Per Nilsson i Espö förordade reservantens förslag. 1 samma syfte yttrade sig hr Rubensson, hvilken, bland annat, med citat af professor Schlyter visade, att de utaf hr Tornebladh anförda skäl för reformens forkastande voro alldeles enahanda som de, hvilka, redan da det första gången; var fråga om att i någon mån lossa på den gifta qvinnans beroende af mannen, bäremot aufördes. Man förespeglade äfven då de största vådor för äktenskapets helgd. Sedan frih. Fock törklarat sig vilja ansluta sig till reservationen, uppträdde hr Staaff mot densamma och ansåg sig kunna nu göra det i all korthet, då frågan säkerligen skulle snart återkomma. Han hemtade skäl för deuua förmodan bland annat deraf, att den blifvit tagen om hand af personer utom riksdagen, och det af sådana, hvilka icke gerna pläga släppa sitt tag, ett yttrande. som framkallade nagon munterhet på de med fruntimmer rikt besatta gallerierna. Hr Philipsson, som derefter talade för antagandet at sin reservation, framhöll till svar derpå, att det skulle vara olämpligt att nu ånyo aflåta eu skrifvelse ti detta ämne, att sådant endast skulle utvisa den öfvertygelse å riksdagens sida, att den utväg, som i 1871 ars riksdagsskrifvelse förordats, ej vore tilltredsställande. För öfrigt ådagalade talaren, att genom ipskrankning i mannens malsmansratt öfver hustrun skulle man endast stärka äktenskapets sedliga betydelse; ätvenså visades, att qviunans förändrade sociala ställning nu mera lägger hinder i vägen för bibehållande af otta nämnda rätt, nemligen 10r alla de fall, der lagen förbjuder utötvande af vissa befattningar af sådana, som stå under annans målsmansrätt. För hr Philipssons reservation talade vidare hrr Gummeson, Wijk och Ola Jönsson i Kungshult, hvaremot hrr. 4. W. Staaff, Liss Olof Larsson, Lars Persson i Hjulsta, Ola Andersson och Ehrenborg understödde utskottets hemställan. Etter slutad öfverläggning anställdes votering, som utföll till förmån för utskottets hemställan med 72 röster mot 57. ————— — ————