Göteborgsposten – 17 mars 1873, sida 2

Denne man var Darrel Moers intime vän och värd, egaren af Lynshire Plece. Den unge mannen nalkades Moer, under det hans ögon med ett uttryck af beundran voro fästade på Honor. — Jag trodde, att jeg skulle finna er här, Moer, sade den nykomne. Jag har förut besökt ett par andra kyrkor. Min häst är alldeles uppgifven af trötthet. Jag ser att jag kommer i tid och är glad på edra vägnar öfver, att jag hunnit hit innan vigseln egt rum. Några bref ha kommit till er, påtecknade högst angeliget. Darrel Moer blef likblek. Det fanns ett litet rum, som låg intill sakristian, upplyst af ett onda litet fönster. Moer förde sin vän in i detta rum, höll ut handen och yttrade, under det han drog igen dörren till sakristian: — Gif mig brefven, Carrington. Hans vän tog upp brefven och gaf dem till honom. De hade blifvit poststämplade föregåendo afton och voro eskrifna af Grimrods hand. Utan att kunna lägga band på sin ifver och sinnesrörelse slet Moer upp ett af brelven. — Det är från Grimrod! utropade han så högt, att hans ord tydligt hördes ute i sakristian och således trängde till öronen på hans unga brud, som satt sig framför brasan. Jag — jag kan ej se en rad, Carrington! Den gamle mannen måste vara döende! Och om han är — Nej, han är icke! Barmhertige Gud! Hvad betyder detta? Jag skrifver på lord Waldemars befallning för att underrätta er om, att dottern till Wallace och Janet Floyd, tåda aflidna, denna afton har anländt till Floyd Manor och blif