Göteborgsposten – 17 mars 1873, sida 1

väl reda på mina åtgöranden under senare tiden. Naturligtvis är det fara värdt, att Honors tvifvelaktiga börd skall föranleda honom till att köra oss båda två på porten, liksom han körde bort Wallace och Janet. Just den händelsen påminner mig om, att jag varit ett riktigt nöt, som kunnat tänka på att gifta mig med en flicka af okänd börd. Nu först kommer jag till besinning igen. Men huru kan jag draga mig tillbaka, då det redan gått så långt ? Han såg på Honor och mötte den fasta blicken och hennes strålande ögon; åter tändes lågan hos honom, och han hade endast sinne för hennes älsklighet och skönhet. Då de hunnit fram till kapellet, kom Darrel Moers betjent, hvilken varit stående på någon plats i skuggan, fram och öppnade vagnsdörren. Brudgummen steg ur och hjelpte äfven Honor ner ur vagnen. Kammarjngfrun hoppade ner på marken utan hjelp. Darrel Moer befalldo kusken att köra bort till något hörn i grannskapet, för att ej några åskådare skulle lockas till kapellet och se ceremonien, Sällskapet begaf sig derefter in i kyrkan, och betjenten tillslöt dörren efter de andra. De personer, som nu voro iune i kyrkan, utgjordes af: Darrel Moer och hans betjent — en mager, mörklagd äldre man, som redan var djupt invigd i sin herres hemligheter — Honor Glint och hennes kammarjungfru Lucky, den gråhårige, åldrige klockaren och en gammal qvinna, som var bänköppnerska. Presten som skulle förrätta vigseln, kom ut ur sakristian i full skrud och bugade sig allvar