Göteborgsposten – 15 mars 1873, sida 2

Prins August ). I slumrare i riddartemplets chor, Ä hvem stör den tystnad som bos döden bor? Hvem nalkas under dessa dystra hvalfs dit dagen tränger slöjad blott och halt? Besök I fingen ej så ofta förr. Nu tidt och ofta klappas på er dörr af bleknad gäst, som tigande tar plats vid psalmers ljud i skuggornas palats. Sitt halfva årslopp än ej tiden gjortsen sist en Konung inom eder port sitt intåg höll, att under stjernprydt loft hos älskad maka lägga ned sitt stoft. Då var det höst. Dess kalla anda drog en dyster dödssuck genom nordanskog. Nu andas vårvind uti blånad sky, men hoppets vårdag dröjer än att gry. Vid klockors klang och sorgesångers ton hvem kommer der i svartklädd procession? Det är en broder, som ett rum begär bredvid de två, som redan hvila här. Det är en Furste, som på dödens bud lagt af sin krona och sin riddarskrud. Från allt bvad kärast lifvet honom gaf han vandrat bort att finna här en graf. Han börde till det sköna syskonblad som växte upp i Mälarstrandens stad. Fyrväpplingsbladet med sin rosenknopp — Till det allt landet blickade med hopp. I grafven slumra nu de ädla tre. Men deras minne dör ej bort som de. Prins Gustaf andas än i rosens doft, fast tjugu vintrar snögat på hans stoft. Och går du kring i konstens tempelsal, vid Mälarviken eller Ulriksdal, Kung Carl du ser i raska penseldrag, du hör hans röst i djerfva harposlag. I syskontycke från de två ej skiljd, Du ser prins Augusts broderliga bild. Den bilden göms i erkänsamma bröst, i hjertan, der han spridde bjelp och tröst. Mer enkel, slärdfri, anspråkslös än han, du mötte på din vandring ej en man. Hans blick mot höjden lyftes afundsfri, och såg han ned, ej högmod fanns deri. Skref ban i snillets album ej sitt namn, hvad mer? — Det lefver dock i minnets famn. Och sällan lade saknaden sin krans uppå ett bröst så kärlekfullt som hans. Sof, gode Furste, i ditt stilla bol Ej störa mörka drömmar der din ro. Men trån din andes ljusa syskonhem, se till de dina ned och trösta dem! Bed för de dyra, som af dödens hand känt slitas bjertats heligaste band! Bed för den maka, som af sorgens slag förkrossad gråter vid din sarkofag! För älskad broder bed, för nordens Kung! Bed att ej kronan honom görs för tung! Ja bed, som du här nere säkert bad, för Sveas knoppande fyrväpplingsbid. . U.. r. ). Ur Posttidningen.