Göteborgsposten – 14 mars 1873, sida 2

pellet. Nu, då Honor fattat sitt beslut att gifta sig med den man, som hyste en så stor kärlek för henne, erfor hon verkligen en känsla af stolthet öfver honom och tillfredsställelse öfver den lott hon valt. Sir Hugh Tregaron hade aldrig talat ett ord med henne om kärlek, och hon hade aldrig vågat tänka på att älska honom; men Darrel Moer liksom inbjöd henne till kärlek genom ömma blickar och bedyranden af sin tillgifvenhet för henne. Derföre började hennes tacksamhet mot honom att antaga en ömmare karakter, att få någon likhet med kärlek. Hvad Moer beträffar, så voro hans tankar i ett slags kaos under färden. Under det Honor hållit honom på ett visst afstånd, bemött hans värma med en till hälften högdragen köld, hade han varit snart sagt. vild af ifver att få henne till hustru. Hennes skönhet var för honom mer tilldragande än någon annan qvinnas varit, och han hade dittills städse varit beredvillig att utsätta sig både för lord Waldemars missnöje och sina vänners förvåning blott för att få denna unga flicka till sin hustru. Men nu, då de verkligen voro på väg att blifva gifta, var Darrel Moer tvehogsen, och han skulle verkligen ha velat draga sig tillbaka från alltsammans, om det med något slags sken af anständighet kunnat försiggå. (Forts.)