Göteborgsposten – 13 mars 1873, sida 2

ALU UTE A valud AntAS VE 541 SEA compendium vid våra universitet. Enligt pracis i andra länder borde statens understöd örbebållas åt sädana vetenskapliga verk, som intingen sysselsätta sig med ämnen, som äro mera främmande för den allmänna bildningen, ller kräfva så stora mödor af forskaren, att han odeladt måste egna en lång tid deråt ntan hopp om pekuniär ersättning. Att utgifva en Lärobok i Naturlära för solkskolor, då redan ett så mönstergildt arbete förefinnes som prof. Berlins bekanta, prisbelönta arbete med samma titel, det synes verkligen vara ett ganska vågadt företag. Bland de försök i dylik riktning, som under senare åren framträdt, torde hr Celanders lärobok på det lyckligaste sättet hafva löst sin uppgift, och det kanske just derföre, att den så nära anslutit sig till Berlins snart sagdt klassiska, på många främmande språk öfverflyttade bok, att den snarare kan betraktas eom en bearbetning än ett sjelfständigt arbete. I en skicklig lärares hand lemnade Berlins lärobok för sin tid intet att önska. Men anspråken hafva stegrats; för naturens studium har sedan i folkskolan anvisats både tid och materialier, långt mera än hvad för ett fjerdedels sekel sedan kunde hoppas. Med denna utveckling har ej Berlins lärobok hållit jemna steg, då ännu de senaste upplagorna äro nästan oförändrade aftryck af den första. Författarens sannolika afsigt, att i denna lärobok lemna en tidsenligt utvecklad upplaga at Berling bok, synes således fullt berättigad och torde knappast i annans hand blifvit bättre genomförd. Afvikelserna från nyssnämnde lärobok i anordningen af det hela synas ega en del skäl för sig. I första afdelningen — Verldskännedom — finner man en populär framställning af astronomiens och meteorologiena hufvudläror, i den andra afdelningen grunderna för fysik och kemi, belysta genom talrika ur hvardagslifvet hemtade exempel och tydligen hänvisande till de lätta experimenter, som en för sitt ämne intresserad lärare ej skall underlåta att anställa. Härigenom har förf. visat sig hylla den alltmera bland lärare antagna åsigten, att företeelserna i naturen ligga lärjungen närmare och snarare väcka hans kunskapsbegär än föremålen, af hvilka dessutom vid folkskolan tillräckliga samlingar svårligen kunna anskaffas. Intet hinder synes dock möta att såsom i Berling lärobok göra början med naturalhistorien, här tredje afdelningen, hvilken blitvit i betydlig mån tillökad — utan tvifvel allt för mycket — och försedd med talrika, goda träsnitt. På samma sätt torde kanske af pedagogiska skäl den andra afdelningen böra läsas före den första, hvars ötvervägande matematiska innehåll tilläfventyrs på nybörjaren kan verka afskräckande. Lärobokens sista kapitel, mineralogien, synes vara det minst lyckade och torde i vissa afseenden behöfva bearbetas, liksom ett och annat förbiseende rättas vid en ny upplaga, t. ex. sammanblandningen af begreppen ånga och imma, under det skyar och moln särskiljas. Fig. 71 så väl som fig. 125 torde kunna ställas på ett mindre besynnerligt sätt. En reduktion af detaljerna inom naturalhistorien, särdeles antalet upptagna arter, torde i synnerhet vara nödig, för att boken må fullt motsvara sin titel. Genom indelning i tvenne kurser tryckta med olika stilar har dock förf. i viss mån sökt möjliggöra dess genomgående i folkskolan. I typografiskt hänseende lemnar boken våra äldre läroböcker bakom sig. Oaktadt den betydliga volymen och det stora antalet teckningar har förläggaren dock kunnat sätta pri; set så lågt, att dess allmänna antagande i tolkskolan ej i detta hänseende torde möta hinder. Vi tro oss kunna rekommendera arbetet ej blott för folkskolan och lägre undervisningsverk, utan äfven såsom en lättläst kurs för hvar och en, som på egen hand vill vinna en kunskap, som han kanske i yngre dagar ej egde tillfälle att inhemta, kunskapen om den natur, som dagligen möter 038. Med d:r Kellners lilla arbete har vår ganska torftiga pedagogiska litteratur fått en värdetull tillökning. I synnerhet torde solkskolans lärare och lärarinnor böra uppmärksamma detsamma. Det är icke en systematiskt uppställd lärobek uti uppfostringskonsten, utan innehåller blott strödda uppsatser öfver ilrågavarande ämne. Men dessa korta uppsatser torde ofta hvar för sig gifva mer att tänka på, än flera sidor i många andra böcker. Förf, är också en tänkande, erfaren skolman, som i sitt hemland vunnit stort erkännande för sin skriftställareverksamhet på skolans område. Hans theorier bära ej smak af att vara uppgjorda i kammaren, utan hafva tydligen tostrats under ett verksamt deltagande i skolarbetet. Särskildt måste man finna sig angenämt berörd af hans sunda åsigter angående folkskolan. Han aktar henne högt, han hoppas mycket af henne; och derför blottar han äfven skoningslöst de sel, han finner hos hennes lärare och som kunna hindra hennes utveckling. Ingen ringaktning af folkskolans :49 histaria (raa han med all rätt anse.