— — —— Ao r— Göteborg d. II Mars 1873. Vi hafva redan i ett föregående nummer påpekat, att man inom affärsvorlden härstädes syntes vara sysselsatt med uttänkandet af någon plan för fortsättningen af bergslagernas bana från Kil till Göteborg. Vi hafva nu erhållit något närmare underrättelser om de förhandlingar rörande denna fråga, som i öfver åtta dagar nu varit föremål för gissningar, och skynda att meddela allmänheten hvad som härom kommit till vår kunskap. Att den ifrågasatta fortsättningen bör vara af stort intresse för Göteborg och göteborgare, det faller väl af sig sjelft, och det vore i sanning underligt, om man inem vår affärsverld icke allmänt skulle vilja göra, hvad göras kan, för den afsedda fullbordan af företaget. Särskildt bör dessutom bolaget vara intresseradt af banans utsträckning till Göteborg, emedan den påbörjade banans rentabilitet i icke ringa mån derpå måste anses bero. Också lärer icke någon meningsskiljaktighet yppat sig i afeeende på det önskvärda deri, att banan, enligt bolagets koncession, i Göteborg måtte erhålla en slutpunkt, som erbjuder ständigt tilltälle till beqväm kommunikation med utlandet och som redan har någon betydelse och i viss mån kan anses vara en af de icke alldeles ovigtiga småknutarne i verldshandelns stora nät. Huruvida någon menivgsskiljaktighet yppat sig angående sättet att anskaffa de erforderliga medlen, är oss icke rätt bekant; men deremot hafva vi erfarit, att man icke varit fullt ense om tiden, när man borde på allvar gripa sig an med den afsedda fortsättningen. Emellertid synes det nu som em de, hvilka anse tiden härför redan vara inne — en åsigt, hvilken vi på det lifligaste dela — skulle hafva lyckats genomdrifva sitt yrkande, då vid senaste sammanträde styrelsen verkligen, sedan undersökning af föreslagna olika sträckningar verkställts, stannat vid det beslut, att åtgärder för liniens fortsättande skola vidtagas. Då emellertid företaget har en betydlig omfattning och är af största vigt för icke blott Göteborg utan ätven alla de orter, som skulle å fördel af kommunikationen, så har styrelsen unnit sig böra, innan liniens riktning definiivt bestämmes, först och främst söka upplyshing om det intresse, hvarmed de olika alternativa förslagen inom olika trakter betraktas ch omfattas. Styrelsen har derföre i cirkulär emnat allmänheten kännedom om dessa alterativa förslag och uppmanat till teckning at