Göteborgsposten – 10 mars 1873, sida 3

ven i stjernorna. Etter krigets slut återvände den unge stridsmannen till fredens sysselsättningar i fådernebygden, der han egnade sig åt landtmäteriet, men blef år 1812 kallad och erbjuden att inträda vid den nyuppsatia fiuska militären, der han antogs till löjtnant vid Tavastehus bataljon. Den för krigaren lockande verldskampen mot titanen Napoleon dref hans unga sinne att jemte andra finska vänner söka sig ut i striden. De kommo dock för sent, ty väl hunna ut till krigsskådeplatsen, möttes de af budet om Napoleons fall. Thuueberg återvände nu till sin fiuska trupp och forttor att tjena der till 1825, då han kommenderades till den fiuska undervisningsbataljonen, sowm sedan blef finskt garde och der ban forttor att tjena till år 1833, då han tog afsked. Sedan dess bar han oafbrutet bow i Helsingtors, derunder anställd i åtskilliga kommunala värt, dels såsom brandmästare och dels ända till senaste tid såsom agent för städernas brandstousbolag. En vanlig. mild och fridsäll gubbe, bemöttes ban alles ädes med vördnad af ett yugre slägte. Frid ölver det gamla krigarbjertat, som upphört att sla! Marskalk Mac Mahon bar för andra gången ernallit ett varnande trån krigsministern. Det har följande lydelse: . . Versailles den 13 januari. Jag har emotte underrättelse, att otficerare, som tillbört kejserliga gardet, hatva med anledning at Napoleon III:s dod fästat sorgflor vid sabeltästet. Jag ber er erinra dessa otticerare, att det endast är vid officiel sorg, som man enligt militäriskt bruk bär sorgflor vid sabeltästet. Familjesorg eller bjertesorg utmarkes endast genom flor umkrivg armen. Detta sista sätt att uttrycka sitt deltagande är efter Napoleon III:s afsättving det enda, som kan tillåtas iträgavarande oticerarc, och de skola då törstå — jag tviflar icke derpå — att de böra borttaga sorgfloret från sabelfästet. N Jag beder er i hvarje fall att noga ölvervaka, att reglementet noggraunt efterfoöljes. Jag bar äran bedja er att, hyad på er ankommer, tillse att denna befallning utföres. E. de Cissey. En skara arbetare deltog i högtidligheterna vid Napoleons begrafning. Man har sagt, att det var parwerarbetare, som, representerande sina kamrater i Paris. ville gevom denna manifesiation uttrycka sin fordran på äterupplitvandet af kejsarväldet. Eu at dem bar en fana, och denne höll tal vill prinsen och utropade först: Vive Napoleon IV! En bretskritvare i Le Temps tror sig kunna antaga, att en del af de så-om arbetare klädda personerna icke tillhörde den klass, de ville representera. Den, som bar fanan, såg mera ut som en gammal sergeant de ville än som en arbetare, heter det.